Inkräktare

Mordet på 26-åriga receptionisten Aislinn Murray anmäls en kylig januarimorgon. Hon har mördats i sitt vardagsrum med slag mot huvudet. Hon är uppseendeväckande välklädd och vacker. Kanske är hon en smula för perfekt. Detsamma gäller hennes hem, ja, hela hennes tillvaro tycks stylad till en anonymitet som väcker undran. Tydligen hade Aislinn väntat en middagsgäst på mordkvällen, för bordet är fint dukat för två, och maten står på spisen. Några fingeravtryck kan dock inte säkras för mördaren har rengjort bostadens samtliga ytor.

Till allmän förvåning får nykomlingarna på mordroteln, Antoinette Conway och Steve Moran ansvar för utredningen, antagligen för att fallet anses solklart enkelt – ett kärleksgnabb som urartat. Det gäller bara att snabbt hitta den rasande älskaren. Men mordet visar sig tvärtom vara ovanligt komplicerat. Och Conway och Moran tvingas dessutom arbeta i motvind, då Conway, som enda kvinnan på avdelningen, är utsatt för en obarmhärtig mobbningskampanj.

Den misstänkte pojkvännen, Rory Fellon, en ung, timid bokhandlare, upp över öronen förälskad i offret, hittas snart och starka krafter på mordroteln försöker med brutala metoder tvinga fram ett erkännande från den chockade ynglingen. Conway och Moran tror dock inte på den enkla lösningen. Triggade av känslan att utredningen styrs uppifrån – de anar korruption – samt av Conways växande paranoia följer de ett helt annat spår.

Redan vid första anblicken tyckte Conway att det var något bekant över offret och så småningom minns hon hur hon mött Aislinn tidigare. Detta faktum kastar Conway och Moran i en ny riktning in i en berg-och-dalbana av chockerande upptäckter kring den gåtfulla unga Aislinns öde.