Andrev Walden: "...Det är så här jag skriver och jag är lättad att det tycks finnas människor som vill läsa det."

Andrev, grattis till en fantastisk bok och till nomineringen till Årets Bok 2024! Vad var första tanken när du fick veta att Jävla Karlar är nominerad?

– Jag blev väldigt glad, förstås. Och ängslig inför tanken på att dömas av en sådan jättelik jury men det var andra tanken.

Hur skulle du beskriva Jävla karlar med bara tre ord?

En mörk komedi.

Vilken är din favoritkaraktär i Jävla karlar? Varför?

Växtmagikern. Han var påfrestande att leva med ute i verkligheten men behändig som litterär figur. Om man en dag vill bli författare kan man nästan inte önska sig en bättre pappa. Han hade en festlig Loranga, Masarin och Dartanjang-energi som jag gjorde mitt bästa för att ta tillvara på när jag skrev.

Du har en helt egen, humoristisk berättarton som nästan blir som en dimridå för flera otäcka scener och först senare inser man vad som verkligen hände. Hur tänkte du angående det? Var du rädd att det skulle bli för roligt?

Det var möjligen viktigt för mig att romanen inte misstogs för en ansökan om medlidande eller en berättelse med ett politiskt ärende och det kan säkert ha påverkat tonen. Samtidigt tror jag inte att jag hade kunnat skriva den på något annat sätt. Det är så här jag skriver och jag är lättad att det tycks finnas människor som vill läsa det.

I Jävla karlar väcker du liv i 1980-talet igen och man minns flera detaljer som man glömt. Vilket är ditt favoritårtionde?

Det underskildrade 1990-talet och i synnerhet då 1994, året då allting hände. 1994 var min generations 1958, 1968 och 1986 nedkokat till ett enda år där historien krängde tillräckligt för en livstid. 1980-talet är väl lite överexploaterat och när jag skrev romanen kände jag mig snarast tvungen att gallra bland referenserna för att det inte skulle bli kitschigt.

I intervjuer verkar du ha en väldigt förlåtande inställning till de här destruktiva männen som figurerar i boken. Tips tack, för hur man blir så förlåtande?

Åldras. Lev ett halvt liv eller så. När du upptäcker hur svårt det är att leva och göra allting rätt förlorar du med tiden förmågan att döma människor som är dåliga på det.