Författarmöten
Ann-Helén Laestadius: ”Det är viktigt att folk förstår varför vi bär på trauman”
Ann-Helén Laestadius är aktuell med boken Skam, den tredje delen i Sápmitrilogin. Bonniers Bokklubb fick en pratstund med Ann-Helén där hon berättar mer om hur hon har upplevt samehat och hur mycket av boken som bygger på verkliga händelser.
Skam är den avslutande delen i Sápmi-trilogin. Böckerna har blivit otroligt populära och Stöld har tilldelats tex läsarpriset Årets Bok. Visste du redan från början att det skulle bli tre böcker och att de skulle bli så älskade?
- Jag visste att jag ville skriva om nomadskolan och om laestadianer, men jag tänkte inte att det skulle bli en trilogi från början. Jag började med boken Stöld och allt eftersom att jag skrev på den så insåg jag att jag ville fortsätta och att det kanske skulle bli tre böcker.
- Jag hade förstås ingen aning om hur det skulle gå, men det har varit fantastiskt roligt att se böckerna nå ut så mycket som de gjort, att de blivit lästa och omtyckta. Jag är så tacksam för det!
Vad ville du berätta med Skam?
- Det finns två spår i boken som är kopplade till skam. Det handlar om att skämmas över sitt samiska ursprung och om en skam som är kopplad till det strängt religiösa. Jag ville berätta hur skammen över det samiska har lett till förlorade språk, brustna relationer och en sargad självbild. Huvudpersonen Marina växer upp i Kiruna på 1970-80 talet, en tid då det var särskilt svårt att vara same, inte minst i skolan. Hon känner sig tvingad att dölja sitt ursprung och som vuxen börjar hon ifrågasätta det som format henne och vem som bär skulden.
- En stor del i hennes skam är också förknippad med den stränga laestadianska tron. Som liten får hon höra av släktingar att det är syndigt och farligt med nöjen som att lyssna på musik, måla naglarna och locka håret, men också att jojken är syndig. Det här skrämmer henne djupt och hon är ständigt rädd för att bli påkommen av Gud.
“Jag vill att folk ska förstå konsekvenserna av det som staten och kyrkan har gjort mot samerna”
Vad vill du att läsaren tar med sig från Skam?
- Den här boken är mer allmängiltig än mina tidigare böcker. Jag tror att många kan känna igen sig i funderingar kring språk, identitet och att bli definierad av andra. Och jag vill väl, som med mina tidigare böcker, att folk ska inse konsekvenserna av det som staten och kyrkan har gjort mot samerna.
- Det är viktigt att folk förstår varför vi bär på tunga saker och trauman. Men i grunden hoppas jag bara att folk ska tycka att det är en bra roman. Dessutom är inte allt bara elände heller, det finns ett ljus, det finns kärlek.
Vilken karaktär i trilogin ligger dig närmast hjärtat? Varför?
- Jag måste säga två karaktärer. Elsa som är med i Stöld eftersom jag känner väldigt starkt för henne. En liten flicka som på ett brutalt sätt blir medveten om ett samehat när hon får sin renkalv dödad. Den andra är Marina, huvudpersonen i Skam, eftersom det är min mest personliga bok och en del av det som Marina går igenom är självupplevt. Det är ingen självbiografi vill jag påpeka, men ja, jag har också haft svårt att stå för mitt ursprung som barn och jag är uppvuxen nära laestadianska släktingar.
Hur mycket bygger på verkliga händelser? Hur mycket research har du gjort?
- Framför allt har jag väl använt mig av mina egna känslor kring sorgen och skammen som jag upplevde som barn. Finns också några specifika händelser som jag varit med om. Utöver det har min research framför allt bestått av samtal med andra i min ålder som också vuxit upp i Kiruna och varit med om liknande saker, men jag har också lyssnat på laestadianer i olika sammanhang. Mycket är verklighetsbaserat och det är inte minst en skildring av Kiruna, hur det såg ut och hur det var att bo i stan under 70-, 80- och 90-talet.
“Jag har två påtagliga ursprung som har format mitt liv väldigt mycket”
Du har ju ett dubbel arv. På din pappas sida finns den laestadianska prästen Lars Levi Laestadius som hjälpte forskare att gräva upp samiska kranier till den rasbiologiska forskningen. Din mamma kommer från en renskötarfamilj och har gått i nomadskola. Hur har den kombinationen påverkat dig?
- Jag tror att det kanske är det som har gjort mig väldigt rik som författare eftersom jag har två väldigt påtagliga ursprung som har format mitt liv mycket. På ena sidan har jag språkförlusten som hänger ihop med min mammas bakgrund och på andra sidan mäktiga herrar som gjorde att samer började skämmas över sitt ursprung. Det ligger väldigt långt tillbaka i tiden, men det är speciellt att jag bär på de här två arven.
Finns det någon myt eller fördom om Sápmi eller samer som du vill ta död på?
- Det finns hur många som helst, men jag brukar känna att jag inte riktigt vill ta upp dem. Jag rekommenderar att man läser mina böcker där man kan lära sig mer och upptäcka vilka fördomar man bär på och förhoppningsvis överge sådana föreställningar.
Om Skam var en drink, vilken skulle den vara?
- Haha! Jag har ingen aning eftersom jag i princip aldrig dricker alkohol så det är en helt omöjlig fråga.
Vet du vad du kommer att skriva om härnäst? Berätta gärna!
- Ja! Det vet jag faktiskt, men såklart är jag lite hemlig med det. Planen är att det kommer fortsätta att utspela sig precis som i mina andra böcker, uppe långt norrut, förmodligen i Kiruna och i byarna runt omkring. Det finns en bikaraktär som är värd en egen historia.
Om Ann-Helén Laestadius
Född: 1971 i Kiruna
Bor: Solna
Familj: Man och 20-årig son
Författare du alltid läser: Flera. Joyce Carol Oates, Ninni Schulman, Karin Fossum, Silvia Avallone, Christoffer Carlsson, Åsa Larsson, Mikael Niemi, Elin-Anna Labba mfl.
Bok som gjort avtryck: Sameproblemet av Kathrine Nedrejord
Vill läsa härnäst: Spricktand av Tanya Tagaq
Beskriv dig själv med tre ord: Hängiven, arg, empatisk
Dold talang: En gång i tiden kunde jag göra både flickis och salto.
Motto: Det är lika bra jag gör det själv.
LÄS OCKSÅ: