I Anna Fredrikssons nya relationsthriller Ersättaren utforskar hon vad som händer när två tvillingsystrar tillfälligt byter identitet. I en intervju med Bonniers Bokklubb berättar hon om hur hon fick idén till boken, vad hon tycker är viktigt att ha i en spänningsroman och sin dolda talang. 

Hur skulle du beskriva Ersättaren?

- Jag skulle beskriva Ersättaren som en spänningsroman för den läsare som gillar berättelser med starkt driv och överraskande vändningar, men som inte är så förtjust i bestialiskt våld.

"Tänk att vissa personer går omkring och har en identisk kopia av sig själva?"

Hur fick du idén?

- Som många andra författare, och även filmskapare, har jag en fascination för enäggstvillingar. Tänk att vissa personer går omkring och har en identisk kopia av sig själva? Märkligt.

Dessutom har jag länge velat skriva om en socialsekreterare, av någon anledning tycker jag om att skildra människor med jobb som är ovärderliga för vårt samhälle men ofta förbisedda.

Så jag började helt enkelt fundera över vad för spännande som skulle kunna hända en socialsekreterare som är enäggstvilling.

Var det någon verklig händelse, känsla eller observation som gav bränsle till boken?

- Ingen särskild händelse, men jag har precis som alla andra följt nyhetsrapporteringen om organiserad kriminalitet, sprängningar och utmaningarna för socialtjänsten. Gängvåld är egentligen inte alls mitt ämnesområde – jag skriver helst om mellanmänskliga relationer, oavsett genre – men med tanke på min huvudpersons yrke blev det ett naturligt inslag i Ersättaren.

Om du själv hade en tvilling – vad skulle du helst vilja att hon tog över åt dig under en dag?

- Hon skulle gärna få överta att gå ner i tvättstugan när jag är upptagen med något roligare. Men där skulle förstås vår snarlikhet inte spela någon roll… Hon kan få gå med i bostadsrättsföreningens styrelse och göra en bländande insats, och så kan jag få berömmet.

Om du kunde träffa en av systrarna på ett glas vin – vem skulle du välja, och vad skulle du vilja fråga henne?

- Jag skulle välja Julia, bokens huvudperson. Efter att ha gått igenom allt som händer henne har hon antagligen en hel del reflektioner som vi kan vända och vrida på. Få människor har nog fått insyn i så olika miljöer som hon…

"Har slutat läsa ganska många böcker efter 50 sidor…"

Hökarängen och Djursholm är två skilda världar. Varför valde du just de miljöerna? Har du någon personlig relation till någon av dem?

- Jag är uppväxt i Gubbängen, en förort i södra Stockholm som ligger granne med Hökarängen, en kvart från city med tunnelbana. Det är inte ett lika problemfyllt område som Haninge där Julia jobbar, utan ganska lugnt. Jag valde Hökarängen för att det är lite mittemellan, vilket passar henne fint. Djursholm har jag ingen relation till, även om jag har varit där och har en ganska bra bild av invånarna. Jag valde Djursholm för att det är platsen där Sveriges rikaste bor.

Om du inte var författare, vad skulle du vilja jobba med då?

- Bibliotekarie eller bokhandlare. Scenograf verkar också kul!

Vad gör du helst en ledig dag?

- Äter en lång frukost med min sambo Richard, sedan tar jag gärna en promenad med honom. Under dagen vill jag också hinna träffa mina barnbarn – Märy som är fyra och ett halvt, och Betty som är ett och ett halvt – så på eftermiddagen tittar vi över på en kopp kaffe hos min son Tom och hans fru Lykke. På kvällen lagar jag och Richard en god middag och ser en tv-serie, alternativt bjuder hem några vänner.

Vad tycker du är viktigast i en spänningsroman?

- Att den är välskriven och fängslande, med intressanta karaktärer. Men också att den inte innehåller detaljerade våldsskildringar, tortyr och liknande, och särskilt inte övergrepp på barn. För mig är det inte underhållning, bara olidligt. Har slutat läsa ganska många böcker efter 50 sidor… Men jag har vänner som tycker det är toppen, inget ont om dem.

Om Ersättaren var en drink, vilken skulle den vara?

- En Amaretto Sour – både söt och sur, ett möte mellan kontraster, och samtidigt njutbar.

Om Anna Fredriksson

Född: 13 januari 1966

Bor: I lägenhet i Vasastan i Stockholm

Familj: Min sambo Richard, mina tre vuxna söner Felix, Sebastian och Tom med respektive, och så mina två barnbarn Märy och Betty

Författare du alltid läser: Ian McEwan (för språket och intrigbygget), Nina Lykke (för humorn och den samtida träffsäkerheten) och August Strindberg (för genialiteten och energin)

Bok som gjort avtryck: Tora Dahls långa barndomssvit om Gunborg, så enormt gripande

Vill läsa härnäst: Buddenbrooks av Thomas Mann, den sista bok min pappa läste (på tyska) innan han gick bort i februari, 94 år gammal. Jag har just köpt den på svenska.

Beskriv dig själv med tre ord: Vänlig, fantasifull, strukturerad

Dold talang: Jag är rätt bra på att dansa – har gått på dansklasser på Sats i närmare 40 år. Street dance (hiphop) är roligast.

Motto: ”Vad skulle du göra om du inte var rädd?”

LÄS OCKSÅ INTERVJUER MED: 

Helene Gullberg

Elin Olofsson

Christoffer Holst