Författarmöten
Åsa Hellberg: "Jag är klar och hoppas att jag har gjort dem rättvisa..."
Vi tog en liten pratstund med Åsa Hellberg om hennes nya roman Det sista kapitlet i serien Systrarna från Fjällbacka. Nu får vi äntligen veta hur det går för systrarna Signe och Hildur, som bygger på två kvinnoöden ur Åsas egen släkthistoria ...
Hej Åsa.
Nu är det dags för den sista delen i trilogin om systrarna från Fjällbacka. Hur känns det att ta farväl av dem?
Det känns otroligt att tre år redan har gått. Att ta farväl känns bra. Jag är klar och hoppas att jag har gjort dem rättvisa.
Din serie har beskrivits som ett stycke levande svensk historia med starka och levande kvinnoporträtt. Vill du berätta lite om bakgrunden till systrarna Signe och Hildur som vi får följa i Det sista kapitlet?
Hildurs historia, förstås bearbetad av mig, fick jag från hennes barnbarn i Amerika. Jag spottade i en kopp, ut kom mitt DNA och plötsligt dök en massa släktingar upp, däribland Hildurs familj från USA som berättade historien om Thomas och Hildur.
Detta var för flera år sedan, och jag brydde jag mig inte så mycket då. Det var först när bokserien blev aktuell som jag mindes de där kontakterna jag haft med Hellbergs i Wisconsin och vad de haft att säga om sina morföräldrar.
Jag blandar ju fiction med verklighet men vad som är vad kommer jag aldrig att berätta. Inte ens min förläggare vet det.
Skriver du på någon ny bok nu?
Flera, bland annat nästa del i Spanienserien.
Vad läser du i sommar?
Blandat. Just nu lyssnar jag på ”Carrie Soto är tillbaka” av Taylor Jenkins Reid och har bara något kapitel kvar av ”Tid för Lisbeth” av Annelie Sylvan. Jag ser också fram emot lyssna på Denise Rudbergs nästa del i serien Kontrahenterna. Eftersom jag kör mycket bil blir det några böcker.
Och sedan läser jag Jojo Moyes ”Andra kvinnors liv.” Otroligt bra.
Har du tips på någon bra tv-serie att kolla på i sommar?
BRIDGERTON! Stora bokstäver. Finns på Netflix. Har älskat de första två säsongerna, som jag har sett flera gånger. Tredje säsongen har börjat fantastiskt.
Och så ser jag True Detective, sist av alla.
Varma hälsningar,
Åsa
