Lina Bengtsdotter: Att skriva är min tröst, verklighetsflykt och glädje."

Namn: Lina Bengtsdotter
Bor: I Stocksund
Bästa platsen att skriva på: Vid köksbordet.
Bästa platsen att läsa på: Min soffa.
Bästa maten: Har ingen favoritmat, gillar allt utom pasta, potatis och kött.
Bästa utflyktsmålet: Min skrivarstuga i Gullspång. Där trivs jag.
Bästa söndagssysselsättningen: Skriva och läsa om jag är ensam och om jag har barnen så gillar vi att spontanhänga med vänner.
Författarförebild: Sylvia Plath, Lucia Berlin, Alice Munro, Joyce Carol Oates, Lina Wolff, Anne Swärd, Sara Paborn, Johanne Lykke Holm med flera.
Dold talang: Jag är ganska bra på att rida och trixa med boll.
Skulle aldrig: Gifta mig.

Beatrice är tredje delen i serien om kriminalkommissarie Charlie Lager. Hur skulle du beskriva den?
Ramberättelsen handlar Charlies sökande efter ett försvunnet spädbarn, men det är framförallt en bok om utanförskap, vänskap och moderskap.  

Vad önskar du att man som läsare tar med sig när man läst boken?
Jag önskar dem det som jag själv tar med mig efter att ha läst böcker som berör mig: en känsla för karaktärerna som jag lärt känna, en saknad och ett sug efter mer.

Beatrice är som sagt din tredje bok och de två första har fått ett väldigt fint mottagande av både läsare och kritiker. Har det varit någon skillnad i känslan kring att skriva de tre? Vilken har varit svårast?
Annabelle rann ur mig som en dröm och Beatrice var nästan lika lustfull att skriva. Jag tror att bok två, Francesca var svårast, dels för att jag hade det  kämpigt i privatlivet och dels för att jag kände av lite press. Det var ju första gången som jag skrev något som jag visste skulle läsas av andra. Men så tänkte jag att jag ju satsat på skrivandet för att kunna skapa fritt, ta ut svängarna och svepas med och då släppte det.

Drabbas du någonsin av skrivkramp?
Nej, inte av skrivkramp i den meningen att jag inte får ut mig något alls,  men jag kan fastna i  en röst, händelse eller karaktär, så det är väl mer att det skaver än krampar kanske.

Hur gör du för att hitta inspiration och återhämtning i vardagen och ditt arbete?
Inspiration hittar jag överallt, men det här med återhämtning är jag sämre på. Det är jättesvårt att hitta någon sorts balans. När jag arbetade som lärare på heltid var ju skrivandet min återhämtning och jag har fortfarande svårt att se på mitt det som ett arbete som man ska pausa ifrån. Att skriva är min tröst, verklighetsflykt och glädje, så kanske ska jag helt enkelt leva så här.

Till sist: har du några riktigt bra boktips att dela med dig av inför sommaren och semestern?
Det har ju kommit ut så mycket bra. Jag fullständigt älskade Annika Norlins novellsamling Jag ser allt du gör,  och för den som vill ha spänning med djup så är Stina Jacksossons Ödesmark alldeles lysande.

Tack, Lina!