Mari Jungstedt om nya boken: "Jag hade fått en strålande idé till intrig"

Namn: Mari Jungstedt
Bor: I lägenhet på Södermalm och i hus på Gotland.
Bästa platsen att skriva på: I stillheten i mitt hus på Gotland eller på en balkong med utsikt över havet på Gran Canaria.
Bästa platsen att läsa på: I hammocken i trädgården på Gotland.
Bästa maten: Kryddstark asiatisk mat.
Bästa utflyktsmålet: Gotska sandön – en magisk upplevelse, en natur och en tystnad man inte upplever någon annanstans.
Bästa söndagssysselsättningen:
Inomhus: Läsa, titta på film, äta smågodis, baka en äppelkaka, spela kort eller backgammon.
Utomhus: Långpromenad vid havet, galoppera på skogsstigar på hästryggen, fika med vänner i en park, gå på bio och gå ut och äta på restaurang.
Författarförebild: Toni Morrison, Per-Anders Fogelström, Christine Falkenland, Håkan Nesser
Dold talang: jag pratar spanska flytande, är auktoriserad stockholmsguide och anses nog vara väldigt rolig. Skrattar mycket och framför allt högt. Mitt garv är berömt och hörs vida omkring.
Skulle aldrig: Hoppa bungyjump.

Innan molnen kommer är första delen i en helt ny serie. Berätta om den?
Det är en spännande historia med en intrig som både handlar om ett högaktuellt i dag och ett blödande sår i Spaniens moderna historia som går tillbaka till diktatorn Francos dagar. Vi får träffa Lisa Hagel, som efter att ha blivit plötsligt och brutalt dumpad av sin man sedan trettio år, köper ett renoveringsobjekt i en sömnig, spansk bergsby utanför Málaga för att starta ett nytt liv. På en flamencokurs träffar hon polisen och mordutredaren Hector Correa som är änkling och också behöver gå vidare i livet. Tillsammans dras de in i en otäck historia som börjar med att en omstridd åklagare mördas genom att knuffas utför ett stup i den historiska staden Ronda. Han är gift med en svenska och på så sätt kommer Lisa in i bilden. 

En av huvudpersonerna vi får följa i boken är lärarinnan Lisa Hagel. Hur kommer det sig att du valde just en lärarinna?
Jag tyckte det var skönt att komma ifrån det traditionella med att alltid ha en polis eller journalist som huvudkaraktär. Lisa är en helt vanlig kvinna som jag tror att många kommer att kunna känna igen sig i. Jag känner mig också hemma i läraryrket eftersom jag själv vikarierade som lärare under flera år i tjugoårsåldern och till och med gick en termin på lärarhögskolan innan livet tog en ny vändning som gjorde att jag avbröt studierna.  

Handlingen är förlagd till Spanien och Malaga. Vilken är din relation till Spanien?
Jag har en lång och kärleksfull relation till Spanien som började när jag som sextonåring åkte till Ibiza med en kompis. Under gymnasiet reste jag genom Spanien och gjorde ett specialarbete om Spanien, blev kär i en kanarier och stannade på Teneriffa i två månader.

När jag var i tjugoårsåldern läste jag spanska på universitetet, arbetade som reseledare för spanjorer och sydamerikaner på rundresor i Skandinavien och dåvarande Sovjet. Jag utbildade mig till auktoriserad stockholmsguide på engelska och spanska och frilansade som det i flera år.

När jag senare började skriva böcker i fyrtioårsåldern och de gavs ut i Spanien så fick jag åka dit på promotionresor och min spanska plockades upp igen. Det dröjde inte länge förrän jag satt i tv och radio och gjorde direktsända intervjuer på spanska.

Samtidigt började jag och några författarkolleger åka till Gran Canaria på skrivarresor och vi upptäckte vad vi kallar ”balkongmetoden”. Den innebär att man i kylslagna februari istället för att sitta hemma och frysa och skriva i en gammal noppig kofta kan sitta i bomullskjol på Gran Canaria och se ut över ett hav och skriva. Då författar man lika mycket på en vecka som man gör på en månad hemma. Så då började jag åka till Gran Canaria med olika författarkolleger och strax hyrde jag ett hus istället där vi kunde samlas.

I samma veva skilde jag mig och träffade kort därefter en man på Gran Canaria som jag flyttade ihop med (den norske författaren Ruben Eliassen). Så småningom köpte vi ett hus ihop i Arguineguín och skrev en bok ihop som utspelat sig på Gran Canaria. Sedan tog den relationen slut så nu fortsätter jag på spanska fastlandet istället för att skapa min egen värld och mina egna karaktärer från allra första början. Så min kärlek till Spanien går långt tillbaka i tiden – jag döpte till och med min son efter den baskiska staden San Sebastián – han heter Sebastian.

Hur gick tankarna kring att starta en helt ny serie?
Jag kände behov av att starta en serie helt från början som var bara min, med mina egna karaktärer från början som bara var mina. Jag skrev klart min förra gotlandsbok hos vänner med hus utanför Málaga och jag blev väldigt förtjust i området. Intrigen passar väldigt bra där och Andalusien är ju Spaniens historiska vagga så det finns en massa historia och färgstark kultur att skriva om och jag har redan blivit oerhört förvånad och fascinerad över allt spännande som finns i detta område.

Jag hade fått en strålande idé till intrig så jag kände mig väldigt trygg i själva historien. Först tänkte jag att det skulle vara svårt att hitta på nya karaktärer och engagera mig i en ny miljö men det visade sig vara precis tvärtom.

För mig är Lisa Hagel min bästa och mest älskansvärda huvudkaraktär hittills och det ska bli så spännande att få se och höra vad läsarna kommer att tycka om henne. Sedan är också Hector Correa genomsympatisk och jag är redan lite kär i honom måste jag erkänna.

Jag är både fascinerad och glatt överraskad över att jag redan känner mig så nära mina två huvudkaraktärer, som om jag har känt dem länge och de är båda högst levande för mig. De är ju lite äldre (55-årsåldern) och ärrade personer bägge två med sina sår och svåra erfarenheter i bagaget. Därför kan det vara knepigt för dem att våga närma sig en ny relation – vi får se hur det går!

Jag tycker mycket om bägge två och tycker själv att det ska bli oerhört spännande att se hur deras relation utvecklas i framtiden.

Är du klar med Gotland och Ander Knutas, eller kommer det fler böcker i den serien framöver?
Absolut inte. Jag är ju väldigt förtjust i Anders Knutas och alla de andra och den serien fortsätter parallellt. Jag är verkligen inte trött på vare sig serien eller Gotland så det kan bli många böcker till. Och med tanke på hur den senaste boken, Jag ser dig, slutade så är det självklart att jag måste fortsätta! Jag kommer att börja med nästa gotlandsbok nu i sommar och den är planerad att komma ut i maj eller juni nästa år.

Till sist: har du något riktigt bar boktips som du vill dela med dig av till våra medlemmar?
För den som ännu inte läst ”Klubben” av Matilda Gustavsson så rekommenderar jag den varmt.

Tack, Mari!