Karin Wahlberg: "Det är så roligt att skriva"

Namn: Karin Wahlberg
Bor: Lund
Bästa platsen att skriva på: I mitt arbetsrum i villan i Lund
Bästa platsen att läsa på: I sängen
Bästa maten: Klassisk husmanskost typ stekt strömming eller fläskpannkaka
Bästa resmålet: Japan
Författarförebild: Kerstin Ekman
Dold talang: Kan sy (men gör det sällan numera)
Skulle aldrig: Klättra i berg

Många av våra bokklubbsmedlemmar känner ju redan till dig väl, men för de som ev. inte gör det, berätta kort om dig själv?
Född oktober 1950 i Kalmar. Har en två år yngre syster. Pappa journalist på Barometern, mamma dog när jag var nio år i sviterna av bröstcancer. Utbildad ämneslärare (svenska, filosofi, religionskunskap). Trivdes som lärare, blev dessvärre arbetslös efter en flytt. Omskolade mig till gynekolog- och förlossningsläkare. Har arbetat parallellt med att jag skrivit. Debuterade 2001 med Sista jouren.

Och nya boken De drabbade, hur skulle du beskriva den?
”Kan du inte ha ihjäl en sjukvårdsadministratör”, sa en dag en arbetskamrat, tillika barnmorskechef, till mig. Hon hade kommit från ett möte i Regionen och var upprörd. ”De begriper ingenting av hur det verkligen är på golvet”, sa hon också. Boken speglar just detta, hur (förhastade) beslut drabbar anställda på golvet som får springa allt fortare. Men de som framför allt drabbas är de sjuka och deras anhöriga.

Det börjar bli ganska många böcker på meritlistan nu. Hur gör du för att hålla inspirationen och idéerna uppe?
Det är så roligt att skriva. Ibland plockar jag upp ett förfluget ord som jag råkar höra, eller reagerar på något jag ser i all hast, eller så tar jag till mig något som en läsare sagt. Kanske det har underlättat att jag växlat mellan yrkesrollerna. När jag är läkare hittar jag inte på något alls, arbetsuppgifterna kommer till mig.

Drabbas du någonsin av skrivkramp?
Vanligtvis inte. Men så kom ledan över mig för något åt sedan. Inte som en kramp, mer en tappad lust. Kanske för många yttre förändringar hade inträffat under relativt få år? Cancer, arbetsplatsbyten och att jag blir allt äldre. Men så hämtade jag upp Claes Claesson och Veronika som jag redan kände, och satte dem i en ny miljö och kom på banan igen.

Vad läser du själv helst?
Romaner, både svenska och utländska (och en och annan deckare)

Till sist: har du något riktigt bra boktips att dela med dig av till våra medlemmar?
Är helt fast i omläsningen av Per Anders Fogelströms Stadsserie, den som börjar med Mina drömmars stad. Hur Fattigsverige i mitten av 1800-talet blir ett välfärdsland hundra år senare. Underbara kvinnoporträtt, inte minst!

Tack. Karin!