Äntligen kommer första delen i Camilla Grebes spänningsserie Sveas döttrar. För Bonniers Bokklubb berättar hon om Innan natten tar oss som är fylld av mörka hemligheter, tysnatskultur och gamla oförrätter och även om sin dolda talang.

 

Titeln Innan natten tar oss låter både vacker och hotfull. Berätta om den!

- Jag tänker att ”natten” i det här fallet symboliserar de mörka hemligheter som har dolts i den lilla sömniga orten Skevsta i decennier. Den symboliserar tystnadskulturen, klassmotsättningarna och oförrätterna – allt det som ligger bakom de dramatiska händelser som följer.

Hur skulle du beskriva den?

- Innan natten tar oss är en psykologisk spänningsroman om det förflutnas grepp om en familj och en bygd i 1970-talets Sverige. Huvudkaraktären är den unga polisen Bettan Hedin som återvänder till sin hemby för att begrava sin far. Men när katastrofen slår till blir hon kvar hos sin bohemiska syster Karin och börjar utreda ett mystiskt dödsfall.

Du har skrivit kriminalromaner i över 15 år – vad är det du dras till i spänningsromanerna?

- Jag älskar spänningsromaner eftersom jag själv tycker så mycket om att läsa spänning. Redan som åttaåring läste jag Sjövall-Wahlöö och blev förstås vettskrämd och kunde knappt sova. Som yrkesverksam författare trivs jag i genren, eftersom jag aldrig känner mig begränsad. En spänningsroman, eller deckare, är ju bara ett format. Man presenterar ett mysterium för läsaren – oftast ett brott – och sedan löser man det på ett fängslande, överraskande och listigt sätt. Men inom ramen för det kan man välja att fylla romanen med lite vad man vill: samhällskritik, en kärlekshistoria, poetiskt språk … Möjligheterna är obegränsade.

Vad tycker du är viktigast i en spänningsroman?

- För mig är karaktärerna viktigast, eftersom all spänning bottnar i att man som läsare känner sig engagerad i människorna författaren skriver om. Utan det kommer läsningen inte att beröra och skaka om, och du som läsare kommer inte att bry dig om hur det går eller vem som är mördaren. Det är också ett plus om berättelsen har flera lager – för i verkligheten är nästan ingenting svart eller vitt – och om det finns någon form av tematik. I Innan natten tar oss är familjehemligheter, sorg och klass genomgående teman.

Finns det något i ditt eget liv som du märker ofta smyger sig in i dina berättelser, medvetet eller omedvetet?

- Jag kan inte påstå att jag skildrar min egen vardag eller människor jag känner. Till exempel trivs jag bäst med att skriva om mindre orter, där naturen spelar en viktig roll, fast jag själv aldrig har bott på landet. Däremot tror jag att många av mina egna grubblerier får ta stor plats i mina böcker: Vad är ondska? Vad får en människa att begå onda handlingar? Är vi alla kapabla till ondska och kan ondskan existera parallellt med godhet i en och samma person?

Skevsta är en liten, sargad by där alla känner alla – vad lockar dig med just den typen av miljö?

- Det är tacksamt att skriva om mindre orter. Jag kan använda mig av ett litet persongalleri, vilket alltid är en fördel. Det kan också vara effektfullt att skildra större samhällsförändringar utifrån livet på en liten ort: exempelvis fabriker som läggs ner och ersätts av flyktingförläggningar, avfolkning och liknande. Med handen på hjärtat tror jag också att jag idealiserar livet på landet en smula, jag blir nog glesortsbo så småningom.

Polisen Bettan Hedin lämnar Stockholm för att återvända till sin uppväxtort Skevsta. Där tvingas hon möta både det förflutna och sig själv. Vad ville du utforska genom henne?

- Innan natten tar oss är den första boken i en ny serie där vi får följa huvudpersonen – polisen Bettan – under lång tid. Första boken utspelar sig därför på 70-talet, den andra på 80-talet, den tredje på 90-talet. På så vis kommer vi att få följa henne genom ett helt liv – och ett helt polisliv.

I första boken är hon tjugosex år, i den andra närmar hon sig fyrtio, i den tredje femtio, och så vidare. Som en bonus öppnar det ju också upp för att skriva om Sverige under olika tidsperioder. Jag är väldigt pepp på att måla upp en ny, historisk kuliss i varje bok!

Just 70-talet är jag väldigt fascinerad av, och då tänker jag inte bara på utsvängda byxor och fredsmärken. Jag tänker på 70-talet som en brytningstid mellan de trygga rekordåren och en osäkrare tillvaro. Jag tänker på växande klassmedvetenhet, kvinnofrigörelse och ifrågasättande av auktoriteter.

Vilken karaktär i boken klappar ditt hjärta lite extra för? Varför?

- Jag älskade att skriva om Valborg, en kvinna som närmar sig åttio och bor på ålderdomshemmet Ängsbacka. Valborg har vigt sitt liv åt att ta hand om två pojkar som nu är vuxna. Det har medfört att hon aldrig skaffat en egen familj. Hon är, på alla sätt, deras mamma, men de flesta ser henne bara som husan som arbetade hos den förmögna familjen Palmblad. Hennes uppoffring är hjärtskärande, hennes blick på händelseförloppet så klar. Genom Valborg får vi också inblickar i byns historia, från 20-tal till nutid, och från både slott och koja.

Finns det någon scen i boken som stannade kvar hos dig extra länge efter att du skrivit klart?

- Utan att avslöja alltför mycket finns det en person som förlåter sin partner för en sak i slutet av boken, och det var så fint att jag själv blev både rörd och överraskad.

Din förra serie hette ”Flickorna och mörkret”. Innan natten tar oss är första delen i din nya serie ”Sveas döttrar”. Kan du berätta om den röda tråden i ”Sveas döttrar”?

- Serien handlar om polisen Bettan Hedin. Hon har växt upp med sin pappa och syster i Skevsta. Mamma Svea försvann spårlöst när Bettan bara var två månader och hennes storasyster Karin var 13 år. Bettan och Karin är alltså Sveas döttrar, som serienamnet antyder. Och i en rad böcker får vi följa Bettan och hennes jakt på sanning – både i yrkeslivet och när det gäller hennes eget förflutna. Titeln ”Sveas döttrar” är också en metafor för kvinnoliv, speciellt kvinnliga polisers liv, i ett Sverige i förändring.

Vad ville du berätta med Innan natten tar oss?

- Jag ville givetvis bjuda på spännande och gripande läsning, men också berätta en historia om familjehemligheter, förlorade liv och tystade röster. Jag ville att det skulle vara en berättelse som stannar kvar länge och väcker tankar och frågor. Jag ville att den skulle vara vacker, oförutsägbar och skrämmande, på samma gång. Precis som livet självt.

Dina tidigare böcker har hyllats och prisats. Vad är det finaste någon skulle kunna säga om Innan natten tar oss?

- Jag kunde inte lägga boken ifrån mig när jag läste den, och nu när jag är klar kan jag inte glömma den.

Om Camilla Grebe

Född: 1968

Bor: Utanför Lissabon i Portugal

Familj: sambo, två vuxna barn samt två lika vuxna bonusbarn

Författare du alltid läser: Belinda Bauer, Dennis Lehane, Joyce Carol Oates.

Bok som gjort avtryck: Det finns så många fantastiska böcker att det känns fel att bara nämna en, men den jag läste senast var: Jag önskar dig lagom lycklig av Tove Alsterdal. En gripande berättelse där Tove gräver djupt i sitt eget förflutna.

Vill läsa härnäst: Jag tänker att jag ska ge mig på Pascal Engmans böcker. Jag har inte läst dem än.

Beskriv dig själv med tre ord: Envis, kreativ och lite smålat.

Dold talang: Pratar portugisiska.

Motto: Har inget, livet är för komplext för att sammanfattas i en mening.