Clare Leslie Hall: "Jag grät när jag skrev slutet"

 

 

När jorden brister utspelar sig på en gård i Dorset i England mellan 1955 och 1975. Vad inspirerade dig att skriva just den här berättelsen?

- För några år sedan flyttade min familj och jag från London till en gammal bondgård i sydvästra England, omgiven av fält. Vi har tre barn och det är stor åldersskillnad mellan de två äldsta barnen och vår yngsta son, så vi köpte en valp för att hålla honom sällskap. Pojken och hunden blev oskiljaktiga. En dag när min man var ute och sprang rusade hunden in i en fårhage och en bonde hotade att skjuta den. Som tur var hände inget – men det slog an en gnista i mig. Plötsligt dök en scen upp i huvudet: Jag såg bonden och hans fru i fårhagen, och en ung pojke som kom springande på jakt efter sin hund. Av någon anledning visste jag att pojken påminde paret om sonen de själva nyligen hade förlorat. Och jag kände också en stark fysisk attraktion mellan pojkens far och bondens fru. En kärlekstriangel som bara väntade på att bli skriven.

Vilken roll spelar livet på landet i berättelsen?

- Livet på landet är en viktig del av romanen. När vi först flyttade till bondgården slogs jag av avståndet mellan stadsmänniskor som jag själv, och de som hade bott där för alltid. Hundincidenten fick mig att tänka på hur vi som husdjursägare blev förskräckta över tanken på att detta kunde hända vår hund – men vad tänker bönderna som ser sina får bli angripna år efter år? Ju mer tid jag tillbringade med bönderna, desto mer började jag förstå hur djupt rotade de var i jorden, hur det är både ett kall och ett levebröd. Jordbruket är hårt: långa arbetsdagar, inga semestrar, daglig fara, dålig lön. Ändå kunde bönderna jag träffade inte föreställa sig att göra något annat. De öppnade mina ögon för skönheten de bevittnar varje dag – en lärka som svävar upp i himlen, en kalv som föds, en lekande kull rävungar. Beth tror att hon ska leva ett liv fyllt av böcker och bildning men gifter sig istället med en bonde, och inser att det att vara omgiven av naturen är en annan typ av utbildning, en som är lika givande, kanske mer. Jag ville också fånga livet i en liten by på landsbygden. Jag minns att jag slogs av hur snälla, hjälpsamma och vänliga alla var när jag flyttade från London. Men det finns en dubbelhet i det: Alla känner alla och de tror att de vet varandras hemligheter också. Det kan vara både klaustrofobiskt och olycksbådande – den perfekta miljön för en roman!

Vad i historien var viktigast för dig?

- Det var viktigt för mig att skriva en historia som var så känslomässigt sann som möjligt. Beth är en sörjande mor, vars liv börjar implodera när hon är som mest sårbar. Som mamma hade jag själv instinktivt undvikit berättelser om den ofattbara smärtan i att förlora ett barn, men så fort När jorden brister dök upp visste jag att jag var tvungen att skriva den. Jag ville förstå smärtan Beth och Frank genomgår och hur den påverkar deras äktenskap och de val Beth gör. Och jag ville balansera den sorgen med ljus. Jag hoppas att det märks i de andra karaktärerna, som Jimmy och Nina, de tidiga åren av Franks och Beths äktenskap och den inledande kärlekshistorien mellan Gabriel och Beth. Och i skönheten i världen de lever i.

Kan du kort presentera huvudkaraktärerna?

- Beth är en lyckligt gift bondfru och djupt engagerad i det hektiska livet på gården. Hon kämpar fortfarande med förlusten av sin son när Gabriel, hennes första kärlek, dyker upp i byn och vänder allt uppochned. Det finns en dubbelhet i Beth. Hon är litterär, romantisk och kreativ som Gabriel – men samtidigt är hon jordnära, praktisk och har en passion för naturen, precis som Frank.

- Gabriel är pojken från det stora huset, pojken Beth blir förälskad i som tonåring. På ytan har han allt – han är vacker, rik och smart – men det är en ensam, isolerad uppväxt med en avlägsen far och en komplicerad mor. Många år senare återvänder han till byn som en känd och attraktiv (i alla fall i mitt huvud!) författare. Allt han ville ha som 18-åring har gått i uppfyllelse, förutom, förstås, att vara tillsammans med den kvinna han fortfarande älskar i hemlighet – Beth.

- Frank – vilken kille! Han är den mest mogna karaktären i romanen eftersom han aldrig agerar själviskt. Han är snäll, troligen alldeles för snäll, och ovanligt observant, vilket gör att han förstår vad som får människorna han älskar – Beth och Jimmy – att agera som de gör. Han är stoisk men inte utan brister. Han är en man av sin tid, och precis som sin far och bror kan han inte uttrycka komplexa känslor. Han begraver dem djupt inom sig, vilket gör att hans försök att hindra äktenskapet från att krascha misslyckas.

Böcker spelar en stor roll i romanen. Vilka böcker tänkte du på medan du skrev?

- Jag har alltid älskat Gudarnas budbärare av LP Hartley och hade den i bakhuvudet när jag började skriva. Den utspelar sig på 1930-talet och handlar om en adlig tjej från ett stort hus som blir förälskad i en bonde, vilket får tragiska konsekvenser. När jorden brister är på sätt och vis som en omvänd version av detta – en landsbygdsflicka som blir passionerat förälskad i pojken från det stora huset. När jorden brister började som en nutida roman och det var först i tredje utkastet som jag bestämde mig för att förlägga den till 50- och 60-talet. Det kändes helt enkelt som en lite äldre berättelse, och nu i efterhand undrar jag om det också blev så tack vare Gudarnas budbärare.

- Försoning av Ian McEwan är en av mina favoritromaner genom tiderna. Jag älskar miljön, det stora lantstället, och den växande kärlekshistorien mellan husets dotter och städarens son. Ytterligare en roman om kärlek över klassgränser! Det är en bok jag ofta läser om, så jag måste definitivt nämna den som en inspirationskälla.

- Jag beundrade verkligen Papperspalatset av Miranda Cowley Heller när den kom ut. Jag blev så berörd av kärlekstriangeln, hur berättaren stod inför ett omöjligt val mellan sin man och sin barndomsvän. Jag hoppas att alla som läser När jorden brister ska känna sig lika kluvna som jag gjorde medan jag skrev fram kärlekstriangeln mellan Beth, Frank och Gabriel!

Har du en favoritkaraktär?

- Frank är min favorit. Jag tror att det är för att han är så stoisk men full av undantryckta känslor. Jag älskade att skriva om honom, denna man som känner så mycket men aldrig visar något, för jag kunde verkligen se hans inre. Frank var kött och blod för mig från allra första början. Jag känner också mycket för Beth. Visst, hon är en person som ibland fattar dåliga beslut, men livet har givit henne flera tuffa utmaningar och jag kan förstå vad som drev henne att fatta de besluten, hur hon behövde fly.

Grät du något medan du skrev?

- Jag grät när jag skrev slutet. Det är lustigt egentligen, för jag var nöjd med hur livet blev för de tre huvudkaraktärerna, men slutet fick mig ändå att gråta. Och det är den delen som verkar få alla andra att gråta också! Jag tror att det är för att dessa karaktärer har gått igenom så mycket. Det finns en upplösning men det känns ändå bitterljuvt på något sätt. Ett par andra ställen i romanen är också otroligt sorgliga (inga spoilers!) och varje gång jag kommer dit sjunker mitt hjärta eftersom jag vet vad som väntar.

Om du måste välja: Frank eller Gabriel?

- Ett omöjligt val! Jag kan säga att jag mest hade Frank i hjärtat medan jag skrev. Ett par gånger slutade jag att skriva eftersom berättelsen inte stämde med idén jag hade, och det kändes för svårt. Det var för Franks skull jag plockade upp berättelsen igen – jag behövde veta hans slut. Men jag blev också förälskad i Gabriel och kände mig väldigt kluven mellan de två och därför osäker på vem Beth till sist skulle välja. Även om jag egentligen visste från dag ett. Själv väljer jag Frank (men gärna med ett inslag av Gabriel!).

Kan du beskriva din roman med tre ord?

- Romantisk, gåtfull, hjärtskärande.

Hur, när och var föredrar du att skriva? Har du några särskilda ritualer eller favoritplatser?

- Jag skriver i mitt hemmakontor, ett minimalt sovrum som tillhörde mitt yngsta barn som bebis. Det fungerar bra som skrivrum eftersom det är litet, mysigt och känns som en viloplats. Jag har en bokhylla med mina favoritromaner, några vackra lampor, mitt skrivbord och massor av familjefoton. Jag har inga speciella ritualer men jag tänder ofta ett doftljus och startar med en kopp kaffe. Jag börjar skriva på morgonen och kan fortsätta hela dagen – dock med många pauser (jag prokrastinerar mycket!). Jag har försökt att skriva på andra ställen också – kaféer och bibliotek – och även om jag älskar det i teorin tycker jag att andra människor är för distraherande. Jag är som lyckligast i mitt kontor omgiven av mina favoritsaker, isolerad från resten av världen under några timmar. Det svåra är att komma tillbaka till verkligheten sedan.

Inspirerades du av människor du känner när du skapade karaktärerna i romanen?

- Medan jag gjorde research inför arbetet med När jorden brister bodde jag hos ett bondpar på en liten gård i Kent och jag tänkte på dem när jag började skriva. Hur bundna de var till landet och naturen omkring dem, hur mannen byggde ett skjul åt sin fru bara för att hon skulle kunna titta på fågelbon (det är faktiskt med i boken). Och de som äger fälten runt vårt hus, Keith och Nina, nu i 70-årsåldern, har jag alltid tyckt är inspirerande. Jag tänker på Keith som ropar efter sina får, det speciella ljudet han gör och som jag hör varje dag från mitt kontor. Det har definitivt smugit sig in i Frank. Kanske är Tessa Wolfe, Gabriels mor, delvis inspirerad av komplicerade äldre kvinnor jag har känt. Inte en särskild person men förmodligen en blandning av människor vars snobbighet, dömanden eller förkärlek för alkohol har satt sig djupt i mitt undermedvetna!

Läs fler författarintervjuer med:

Kicki Sehlstedt

Johan T Lindwall

Ebba Bandh