Författarporträtt
"Sluta säga att du har en bok i huvudet och skriv den i stället från början till slut ..."
Conny Palmkvist är född 1973 och jobbar som författare, redaktör och litteraturkritiker. Han debuterade 2005 med den kritikerhyllade dokumentärromanen. Han bor i Helsingborg med sin familj.
Familj: Sambo och två barn
Bor: Helsingborg
Bästa egenskap: Fokuserad
Ovana: Godis
Bästa platsen att läsa på: Soffan eller ett café
Bästa platsen att skriva på: Hemma vid skrivbordet
Författarförebild: Marilynne Robinson
Dold talang: Gitarr
Jag skulle aldrig: Ge upp skrivandet
Hur skulle du beskriva din nya bok Den som inte saknar dig?
Det är en bok med flera lager. Naturligtvis är det kärlekshistorien mellan Hanne och Kim mitt under andra världskriget, men det är också en bok om mitt möte med en av dem sjuttiofem år senare och om hur en vänskap växer fram. Även Kims särskilda person, hans sätt att betrakta världen, är en stor del av berättelsen. Han hade som ett upphöjt sätt att betrakta omgivningen på och såg sådant som vi andra ofta missar.
Hur fick du idén och inspirationen till att skriva boken?
Det var två saker. Jag fick Kims dagbok i händerna. I den finns breven till Hanne och hans noteringar. Den har funnits publicerad många gånger om och i flera länder runt om i världen, allt sedan 1945. Och sedan träffade jag Hanne, nu nittioåtta år gammal.
Kims och Hannes kärlen var starkt, trots att de bara fick en kort stund tillsammans när de var mycket unga. Har du liknande erfarenheter av kärlek själv?
När man var ung var kärleken kanske något annorlunda, åtminstone skenbart. Du vet, man överväldigas av intensiteten i alltihop och påverkas djupt av det man tror ska vara för evigt. Men jag tror inte det var bara det med Hanne och Kim – det var deras sätt att se på livet och sig själva i relation till just kärleken och det gjorde dem liksom fångade av tiden. Ett fryst ögonblick. De är med varandra än idag, trots att en dog och en lever. Man förstår när man läser boken.
Du har många böcker på ditt CV och sedan 2021 även en bok för barn – Mina fem regler för livet. Vad är den största skillnaden mellan att skriva för vuxna och för barn, tycker du?
Man har närmre till det vuxna spåret än till själva barnet inom sig. Man behöver återvända själsligt till den där känslan man hade som liten när något fascinerade och brände kvar inombords. Mina barnböcker är också lite ovanliga: jag skriver om döden, skilsmässor och missbruk hos föräldrar. Med humor och värme, hoppas jag, och ett stänk magisk realism. Men jag skriver om just de svåra sakerna eftersom jag vet att det finns barn där ute som behöver veta att de inte är ensamma om vad de genomgår just nu.
Hur gör du för att behålla inspirationen och lusten att skriva?
Jag har aldrig drabbats av att tappa inspirationen, faktiskt. Inte än. Men däremot går varje projekt i vågor och man plågas igenom vissa delar av det. Man tappar tron. Tricket är förstås att veta att om man fortsätter så blir det snart bättre och intressant igen. I slutänden är det ett hantverk.
Drabbas du någonsin av skrivkramp?
Nej, faktiskt inte. Men däremot har jag misslyckats och fått ge upp en eller två böcker under de här tjugo åren som jag hållit på. Då saknades glöden i berättandet. Jag borde ha slutat skriva på de romanerna, men vägrade. Det blev inte bra.
Undersökningar visar att var fjärde svensk drömmer om att skriva en bok. Vilket är ditt bästa tips till alla med författardrömmar?
Mina två tips är alltid desamma. Sluta säga att du har en bok i huvudet och skriv den i stället från början till slut. Det är just där många faller ifrån och ger upp. Utkastet behöver inte vara bra, eller ens läsbart, men så fort du har hela sträckan på papper blir allt enklare. Då börjar man lära sig sedan, i de många bearbetningarna.
Till sist: har du något riktigt bra boktips att dela med dig av till våra medlemmar?
Ja, Marilynne Robinson är alltid bra. Hennes Gilead är fantastisk. Och Cormac McCarthys Vägen är en av mina största läsupplevelser någonsin.
Tack, Conny!
LÄS OCKSÅ:
Boktips för alla som älskar feelgood