Författarmöten
E.P. Uggla: "Jag kom på mitt ex med otrohet"
E.P. Uggla är aktuell med den nervkittlande spänningsromanen Älskarinnan. Men hon har även skrivit böcker för barn- och ungdomar och tilldelades Barnradions bokpris 2024 för Drakar och demoner: Uppvaknandet. Här berättar hon om varför hon bytte namn, hur hon inspireras sitt eget liv när hon skriver och mycket mer.
Hur fick du idén till Älskarinnan?
- Jag fick idén när jag kom på mitt ex med otrohet. Självklart blev jag arg och ledsen men också livrädd. Jag hade alltid sett mig som en person som skulle gå på dagen, lojalitet betyder allt för mig. Ändå stod jag där och försökte hitta på skäl att stanna. Min historia slutade med att jag skilde mig men min rädsla att lämna mitt ex var embryot till Älskarinnan.
Vad ville du berätta med Älskarinnan?
- I första hand vill jag ge läsaren andlös spänning. Det är en mysteriedriven thriller där tanken är att läsaren hela tiden ska fråga sig vad som har hänt och om Ester ska kunna hitta sin familj i tid.
Sedan hoppas jag att det ändå ska finnas mycket att relatera till för läsare. Ibland kanske det kan handla om tecken på otrohet, hur det är att vara ständigt utmattad som Ester eller att leva med en funktionsvariation som Maja.
"Den innehåller dåliga minnen för många (tequila) men är ändå är svår att sluta dricka med sin sötma och lockande hetta."
Du har skrivit flera böcker för barn- och ungdomar och i dina spänningsromaner spelar barn en avgörande roll för historien. Varför skriver du gärna historier som berör barn?
- I första hand vill jag nog faktiskt bara skriva historier som berör och rycker med. Jag glömmer lätt bort vilken ålder jag skriver för. Kanske är det också skälet att både vuxna och barn läser mina ungdomsromaner Drakar och demoner.
Däremot tror jag att skälet att både min spänningsdebut Bortförda och Älskarinnan berör barn beror på att det var första gången som jag tillät mig själv att ösa direkt från mitt liv som förälder och fru. När jag väl började var det svårt att sluta.
Apropå din bredd som författare, vad är största utmaningen med att skriva för vuxna?
- För något år sedan skulle jag nog ha sagt att utmaningen var att jag behövde dra ner på tempot när jag skrev för vuxna läsare. Men på senaste tiden har jag alltmer självmant börjat bottna i scener för att utforska vart de är på väg. Det är en väldigt spännande process i sig.
Jag tror dock att en reell utmaning är att läsaren kommer att försöka tolka in mer av mig som person i mina vuxenböcker än i mina ungdomsböcker. Och även om jag ibland hämtar inspiration från mitt eget liv innehåller karaktärerna på sin höjd förstärkta drag av mig eller min omgivning.
Huvudpersonen i Älskarinnan, Ester, drömmer om att bli författare och skriver på ett spänningsmanus. En fråga som har diskuterats mycket i litteraturkretsar i år (till många författares förtret 😊) – har du några andra likheter med romanfiguren Ester?
- Som jag berättade inledningsvis fick jag inspiration till Älskarinnan från händelser i mitt eget liv. Ester bor rent av i mitt tidigare hus och hennes livssituation är väldigt lik den jag hade. Ändå är Ester faktiskt den rollkaraktär som jag har haft svårast att identifiera mig med genom åren. Jag lyckades inte mejsla ut henne helt som karaktär innan jag åkte på en järnbrist några månader före tryck och gick runt i en ständig dimma.
Kanske handlar mina svårigheter om att vad hon tror sig gå igenom låg nära en erfarenhet som fortfarande gjorde ont när jag började skriva. Jag hade ju dessutom själv gjort helt andra val.
Sedan ska man komma ihåg att även om upptakten var mitt ex otrohet har han inte försvunnit med mina barn. Tvärtom bor vi ett stenkast från varandra och har en fin föräldrarelation med gemensamma födelsedagar och liknande.
Vad skulle du helst jobba med om du inte var författare?
- Haha, frågan kan tyckas vara ganska enkel eftersom jag jobbar halvtid som jurist. Det är ett kanonroligt jobb som ger utlopp för min analytiska sida. Men om jag skulle jobba heltid som jurist skulle jag sakna det kreativa. Kanske skulle jag ägna mig mer åt musik.
Du heter ju Emmelie Pettersén Uggla, men du skriver som E.P. Uggla. Finns det någon anledning till att du har ett författarnamn (eller var det bara enklare 😊)?
- Det finns en lång och lite knagglig förklaring som handlar om ett deckarmanus som antogs av ett litet Malmö-förlag som fick ekonomiska problem precis före utgivning. Boken hann dock hamna i bokrondellen och finns nog fortfarande kvar på diverse sidor som ”kommande” eller ”slut i lager”. När jag skrev min nästa bok som var en skräckroman ville jag helt enkelt skapa lite distans till den boken.
Om Älskarinnan var en drink, vilken skulle det vara?
- Oh, underbar fråga! Jag måste nog säga en spicy Margerita. Den innehåller dåliga minnen för många (tequila) men är ändå är svår att sluta dricka med sin sötma och lockande hetta.
E.P. Uggla
Född: I Skåne utanför Kristianstad i Vinslöv.
Bor: I Nacka.
Familj: Två pojkar åtta och tolv.
Författare du alltid läser: Mattias Edvardsson, Mats Strandberg och Lisa Jewell.
Bok som gjort avtryck: Om vi talar helt nyligen – Yellowface.
Vill läsa härnäst: Kräftskivan av Martin Österdahl.
Beskriv dig själv med tre ord: Driven, entusiastisk och med alldeles stor förmåga att fokusera på fel saker.
Dold talang: Jag skriver musik (på en väldigt oprofessionell nivå) och klättrar.
Motto: Förlåt, men nu blir det engelska: Every setback is a setup for a comeback.
