Författarmöten

Jina Zachrisson: ”Alla kämpar, oavsett hur bra vi ser ut att ha det”

24 mars 2025

Jina Zachrissons skönlitterära debut Au pair är en spänningsroman där vi får följa en krisartad familjesituation från tre olika perspektiv. I en intervju med Bonniers Bokklubb berättar Jina mer om boken, livet som mamma och varför hon valde att lämna finansbranschen.

Hur fick du idén till Au pair?

- En kombination av att vår första au pair hade många anekdoter från andra hushåll som var så extrema att de nästan lät påhittade (som ett exempel hade hon en bekant som hade ihop det med sin värdpappa), samt att jag gick runt och tänkte mycket på hur vår au pair uppfattade ett svenskt hem i Stockholm, och hur hon upplevde kulturkrocken.

Hur skulle du beskriva den?

- Som en krypande, kittlande spänningsroman där vi får skärskåda sprickorna i de fina fasaderna. Komplexa relationer är i fokus, och vi följer samma krisartade familjesituation från tre olika perspektiv: au pairens, värdmammans och värdpappans.

Du har berättat att ni hade en au pair när du och din man fick ert första barn, vilket är ganska ovanligt i Sverige. Varför bestämde ni er för den lösningen?

- Det var nog en kombination av att vi hade spenderat många år i Londons finansbransch (där ”live-in nanny” är relativt vanligt), samt att de tider vi arbetade fick oss att känna att det nog skulle bli svårt att få vardagen att gå ihop utan en barnvakt. Beslutet att anlita en au pair tog vi medan jag fortfarande gravid.

“Jag förändrades fullständigt!”

Vad blev du mest förvånad över när du blev mamma? Och i kontakten med er au pair?

- Hur snabbt jag knöt an till vår son, och hur svårt jag tyckte att det var att lämna honom till en barnvakt då han fortfarande var bebis. I efterhand kan jag se att jag hade en naiv (kanske till och med arrogant) inställning till det här med att få barn: jag trodde inte att jag skulle förändras så mycket som person, och lyssnade inte när vänner hävdade motsatsen. Jag förändrades fullständigt!

På vilka sätt förändrades du av att bli mamma?

- Jag ödmjukade mig nog en hel del! Tidigare kunde jag ha en rätt hård och krass inställning till livet, speciellt när det gäller karriärval och jobb. Det låter hemskt att säga det, men jag förstod inte riktigt vad ”problemet var” när det gällde balansen mellan jobb och familjeliv. Jag kunde tänka i termer av att ”det är väl bara att outsourca om man inte får ihop det själv?” Nu förstår jag ju att de allra flesta föräldrar inte VILL outsourca bort tiden med sina barn – och jag prioriterar min tid annorlunda efter att jag fick barn för att jag vill umgås med dem. Jag har funderat på var min tidigare så krassa attityd kommer ifrån, och någonstans tror jag att den kommer sig av att jobbat uteslutande med män i en konkurrensutsatt bransch. Kanske har jag känt att jag haft något att bevisa?

Vad ville du berätta med Au pair?

- Att saker och ting nästan alltid kan ses från flera olika perspektiv, och att en första bedömning av en situation eller person ofta är felaktig. Att alla kämpar, oavsett hur bra vi ser ut att ha det eller var vi kommer ifrån. Och att vi mammor nog ändå dömer oss själva hårdast ...

Vilken var största utmaningen med att skriva Au pair?

- Att leva mig in i värdpappans karaktär och göra honom flerdimensionell och trovärdig.

“Jag får lätt en bild av att samhället och media har åsikter om oss mammor lite oavsett vad vi gör.”

Vilken av karaktärerna tycker du är mest intressant i Au pair? Varför?

- Värdmamman för att hon är mest komplex: det är lätt att döma henne som kall och ytlig, och som en kvinna som har allt men ändå sjabblar bort sina möjligheter att bli lycklig på grund av några dåliga livsbeslut. Men hennes kärlek till värdpappan är genuin, och ytligheten ett resultat av en uppfostran där det viktigaste är hur saker och ting uppfattas och ser ut.

Föräldraskap, moderskap och uppfostran verkar vara något som nästan alla har en åsikt om. Det finns många oskrivna regler och som förälder får man ofta "tips" eller synpunkter från sin omgivning. Hur reagerade er omgivning på att ni hade en au pair?

- Jag får lätt en bild av att samhället och media har åsikter om oss mammor lite oavsett vad vi gör. Mammor som betalar för barnvakter för att kunna klättra i karriären döms lätt ut som frånvarande, men mamman ”ska” samtidigt inte vara hemmafru (då hon gör sig beroende av en man). Vi mammor ska helst vara psykiskt och fysiskt närvarande för våra barn, men vi ska också göra karriär, vårda våra sociala relationer och vår kärleksrelation ... Vi ska ha ett fint hem och komma ihåg födelsedagar. Det blir lite mycket!

- Men för att svara på din fråga upplevde jag nog inte att omgivningen hade några speciella åsikter runt vårt val att ta hjälp av en au pair – jag var däremot inte sen att döma mig själv: framförallt för beslutet att börja jobba tidigt efter att vår son fötts (vilket jag ångrade).

Varför ångrade du att du började jobba så tidigt?

- Det här var ett beslut jag fattade när jag fortfarande var gravid (och inte speciellt långt gången), och som jag höll fast vid av envishet. När min son väl kom var jag inte förankrad i det längre, men kände att beslutet var fattat och att jag skulle fullfölja min ursprungsplan ... dumt, jag vet! Men det är enkelt att vara efterklok. När jag bestämde mig för att ta ut en kort mammaledighet såg jag fortfarande på det här med barn som en logistisk fråga, och förstod inte att mina preferenser skulle ändras. Nu hade jag en snäll arbetsgivare som lät mig jobba mycket hemifrån, så det blev bra ändå, men en lärdom från den här episoden är att inte ignorera magkänslan.

Varför tror du mammor dömer sig själva så hårt?

- Det är en jättebra fråga som jag ofta ställer mig själv. Jag skulle tro att vi mammor lägger mer av vår identitet i föräldraskapet, vilket lätt gör det laddat och baktungt om vi inte lyckas leva upp till våra egna förväntningar. Ibland när jag tjuvlyssnar på hur pappor pratar om barn och uppfostran blir jag chockad över vilka skillnader det är – här verkar man kunna skämta om sina egna brister på ett sätt som mammor sällan gör, kanske för att män (om man generaliserar) har en tendens att identifiera sig med sina yrken.

“Kanske har jag känt att jag haft något att bevisa?”

Au pair är ju en fiktiv spänningsroman, men du har hämtat viss inspiration från verkligheten. Kan du ska säga tre saker du hämtat från verkligheten i Au pair och tre saker som är helt påhittade?

- Jag kommer faktiskt inte att tänka på tre saker i boken som är hämtade från verkligheten, tack och lov! Men jag inspirerades av de motstridiga känslor jag själv upplevde när vår första au pair kom, då min son var fyra veckor gammal. Resten av allt är (gudskelov) fiktivt.

Jobbar du kvar inom finansbranschen eller är du författare på heltid nu?

- Jag har sagt upp mig från min roll som aktiechef på Goldman Sachs för att sitta i styrelser och skriva böcker, och min ambition är att kunna lägga tre timmar per dag på skrivandet för resten av mitt liv. Kan jag göra det och samtidigt klara brödfödan kommer jag dö lycklig, det är jag övertygad om!

Om Au pair var en drink, vilken skulle den vara?

- Något som ser bubbligt och läskande ut vid första anblick, men som visar sig vara strävt och starkt. Kanske Vodka-Ramlösa.

Om Au pair skulle bli film el tv-serie, vilka vill du se i huvudrollerna?

- Jag skulle älska att se Julia Dufvenius i rollen som värdmamman, Sophie! Hon gjorde ett fenomenalt jobb med att läsa in ljudboken, och är en fantastisk skådespelerska som skulle hantera Sophies komplexitet med glans.

Skriver du redan på något nytt?

- Absolut! Jag försöker skriva 1500 redigerade ord per dag, och har ett manus inne hos förlaget för feedback nu, ett manus som jag editerar, och ytterligare ett råmanus som får ligga och marinera lite.

Kan du säga något om vad du skriver på nu?

- I min nästa bok möter vi en kvinna som levt i en dysfunktionell relation länge, och som får ett sammanbrott när det uppdagas att hennes man varit otrogen med hennes barndomsvän. Mer kittlande spänning, fina fasader och dysfunktionella kärleksrelationer…