Författarmöten
Johanna Holmström: "Jag har inte några drömmar, bara mål"
Johanna Holmström är en prisbelönt finlandssvensk litterär författare som nu kommer med sitt stora genombrott för en bred publik med den skoningslöst spännande romanen Vargens unge. Boken utspelar i Kuhmo i norra Finland, i en vildmark som är lika vidunderligt vacker som skrämmande.
Hur skulle du beskriva din nya roman Vargens unge?
Vargens unge är en thriller/spänningsroman som utspelar sig i den fiktiva ekobyn Toivola i nordöstra Finlands vildmarker. Dit kommer den finlandssvenska fotografen Gloria med sin son Luukas som är elva år gammal. Hon letar efter något slags nystart i livet och hittar det så småningom där, med Aaron, som redan har bott där länge.
"Jag ville skriva ett riktigt läsäventyr som tar upp stora och aktuella ämnen. Och så finns det också en kärlekshistoria."
Undan för undan förändras dynamiken i kollektivet, speciellt under pandemin som stänger dem alla inne och isolerar dem från kontakt med det övriga samhället. Romanen börjar egentligen fyra år senare då en okänd liten pojke, smutsig och blåslagen, dyker upp i tulpanrabatten hos ett pensionärspar i Kuhmo. Ingen vet vem han är, ingen saknar honom, och en polisutredning inleds. Jag ville skriva ett riktigt läsäventyr som tar upp stora och aktuella ämnen. Och så finns det också en kärlekshistoria.
Det är din första spänningsroman. Vad var största utmaningen med att skriva den?
Att det ska vara spännande, nästan hela tiden! Spänningen måste konsekvent hållas uppe, utan att det ändå blir flåsigt med många jump-scare effekter. Det måste jag tänka på lite extra, eftersom själva spänningsgreppet så klart hör till genren. Jag har inte skrivit inom någon viss genre förr, och jag är lycklig över att genre är en väldigt bred definition. Vissa konventioner finns det, men gränserna är töjbara, och spänningsgenren innehåller och tillåter mer än till exempel ren och klassisk deckare. En annan utmaning var att hålla alla pusselbitarna under kontroll och bara lägga en ny då det behövs. Själva bygget, alltså, men jag älskar utmaningar så jag hade kul hela tiden. Det tycker jag är viktigt när jag skriver, för då finns det en berättarglädje i boken också, när den är klar.
Har du någon favoritkaraktär?
Spontant brukar jag säga Gloria, som är romanens huvudperson vid sidan om kriminalkonstapel Minna Salminen. Men nog är ju Seija och Tarmo Sadeniemi, pensionärsparet som hittar pojken, alldeles oemotståndliga i sin absoluta vanlighet. Jag gillar kontrasten mellan att de är så himla vanliga men samtidigt blir indragna i ett väldigt ovanligt och obehagligt skeende. Det är så jag föreställer mig att en stor del av brott går till. Det är helt vanliga människor som råkar ut för ovanliga situationer. Då kan det till och med uppstå en viss svart humor i händelseförloppet, som i tv-serieversionen av Fargo.
"Jag vill bjuda på en stark läsupplevelse."
Vad vill du att läsaren tar med sig från Vargens unge?
Jag vill bjuda på en stark läsupplevelse. Jag kommer ihåg att jag som barn brukade längta tillbaka till en bok jag hade på hälft för att den hade en spännande intrig eller för att det fanns något annat i den som gjorde att jag ville läsa vidare. Det är sällan jag känner så nuförtiden, men en sådan känsla vill jag ge läsaren. Jag tycker det är den bästa känslan. Och minnesvärda karaktärer, underbara miljöskildringar, ett gott språk, hoppas jag. Helt enkelt en rik och fullskalig läsupplevelse.
Vargens unge utspelar sig till stor del i en by där det bor ett gäng gröna vågen-personer som vill skapa ett eget samhälle, men snart börjar de mer och mer likna en sekt. Har du själv drömt om att leva i något sorts kollektiv?
Ja, det har jag! Jag känner mig väldigt lockad att prova, ett tag åtminstone. När jag gjorde förarbetet för boken så kollade jag upp moderna ekobyar, och nog finns där något väldigt tilltalande. Det skulle vara spännande att se livet där med egna ögon. Nu har jag bara föreställt mig, och åkt till trakten som jag har valt ut och rört mig i bokens miljöer. Samtidigt är jag väldigt dålig på att vara medlem i en grupp. Jag är mera en betraktare. Så jag kan tänka mig att det skulle vara jobbigt också.
Vad skulle du säga är ditt signum som författare?
Mångsidighet. Jag gillar att pröva på nya saker och utforska många sidor av mitt skrivande. Jag vill också gärna tro att kvalitet är ett av mina signum. Och jag är en väldigt klassisk berättare. Jag tror på styrkan i en god historia med intressanta karaktärer. Det behöver inte göras så himla komplicerat. Berätta bara en historia. Gör det bra.
Om Vargens unge var en drink, vilken skulle den vara?
Oj. En White Russian, kanske. Ljus på ytan och mörk undertill. Ser oskyldig ut, men det kan sluta illa.
Vad längtar du mest efter just nu?
Jag längtar efter att få komma ut på turné och prata om boken. Jag vill träffa läsare och föra samtal och bara umgås med människor som älskar litteratur. Det är det bästa med att precis ha gett ut en ny bok. Att skriva är viktigt, men jag tycker det också är viktigt att få känna sig läst. Om boken bara försvinner in i ett tomt hål, till synes till ingens intresse, då är det svårt att känna sig motiverad att bara börja på nästa. Fast det längtar jag såklart också efter, att få börja på uppföljaren.
Fakta Johanna Holmström:
Bor: På landsbygden utanför den lilla staden Lovisa i sydöstra Finland.
Familj: Tre barn, Inés 15, Jasmin 13 och lilla Victoria, 3. Sambo Kristoffer
Författare du alltid läser: Sara Stridsberg, Kerstin Ekman, Vladimir Nabokov, Sylvia Plath, Linn Ullman
Bok som gjort avtryck: Hohaj av Elisabeth Rynell, Happy Sally av Stridsberg, Hundra år av ensamhet av Marquez, Den glada hemkomstens boplatser av Leena Lander
Vill läsa härnäst: Tripprapporter av Tone Schunneson
Beskriv dig själv med tre ord: Kreativ, ambitiös, orädd
Dold talang: Jag lärde mig rida dressyr som 39-åring. Så jag kan rida hästar!
Motto: "Jag har inte några drömmar, bara mål"
Läs också:
Intervju med Mattias Edvardsson
Böckerna för dig som älskar spänning