Kelly: "Temat att räcka till som förälder och skulden vi känner över detta är något som jag tror att många kan relatera till"

Grattis till nomineringen för Årets Bok! Vad var din första tanke när du fick veta?

Jag blev helt överlycklig! Jag var tvungen att läsa mejlet två gånger – min agentur var lika exalterad som jag! Och självklart började jag följa @aretsbok på Instagram och älskar att se alla inlägg och höra om rösterna. Jag skulle gärna vilja komma vidare i urvalsprocessen, men konkurrensen är hård! Jag känner mig väldigt tacksam och hedrad över att ha blivit nominerad av Bonniers bokklubbars jury.

För de som inte känner till dig sen tidigare, hur skulle du beskriva dig själv?

Jag är ganska nyfiken av mig och gillar att lära mig saker – är särskilt intresserad av historia, språk och litteratur. Jag är en stor dagdrömmare och älskar att försvinna in i berättelser, både mina egna och andras skapelser. Lycka för mig är mina vuxna barn och bonusbarn, samt att vara ute i naturen. Trots begränsningarna av min funktionsnedsättning och kroniska sjukdom (jag använder rullstol), har jag ett rikt och fullt liv.

Hur skulle du beskriva din roman Fiskarens gåva med tre ord?

Svårt! Kanske så här: stormig, gripande, försonande.

Vad inspirerade dig att skriva om den mystiska pojken som spolas upp på stranden och hans koppling till Dorothys förlorade son?

Hela bokidén kom till mig på en gång faktiskt – idén om ett barn som spolas upp på stranden, knappt vid liv, och kusligt lik Dorothys son, Moses, som försvann på en strand för många år sedan. Jag visste att det skulle bli en berättelse om Dorothy som förlikar sig med sin sorg genom relationen med det här nya barnet, men det var först när Dorothy började träda fram på sidorna som jag insåg att berättelsen lika mycket handlar om pressen att vara en perfekt förälder och det blev en riktigt stark drivkraft och inspiration för romanen.

Kan du dela med dig av några bakom kulisserna-anekdoter eller ögonblick av inspiration som inträffade när du skrev Fiskarens gåva?

Ja, det kan jag. Min partner och jag har fem barn och när mitt yngsta barn skulle byta rum började jag rensa i hennes sovrum. Då hittade jag massor av barnböcker som jag läst med alla barnen genom åren: Maurice Sendak, Enid Blyton, C. S. Lewis och många, många fler. Så många underbara böcker som vi hade skrattat och gråtit över tillsammans och som mina barn också hade läst högt ur för mig, fast då var det jag som blev mest tagen kanske. Det var som en karta genom våra år tillsammans, och det fick mig att känna att jag ändå hade varit en tillräckligt bra mamma. Det var en kraftfull känsla och jag ville att Dorothy också skulle komma till den insikten. Jag ville utvidga den känslan och dela den med alla andra föräldrar som mest minns de saker de kunde ha gjort bättre.

Fiskarens gåva skulle vara perfekt som en bokklubbsbok! Finns det några särskilda teman eller budskap du hoppas att läsarna reflekterar över efter att ha läst boken?

Tack! Temat att räcka till som förälder och skulden vi känner över detta är något som jag tror att många kan relatera till, men det finns andra teman också – vikten av ärlig kommunikation, till exempel – hur många av karaktärerna kunde ha undvikit lidande om de bara hade kunnat uttrycka hur de verkligen kände? Det är vad kvinnorna i butiken gör – trots att de skvallrar kan de ändå lita på varandra och dela förtroenden. Skvaller har ofta betraktats som något lite fult, men det är så kvinnor har överlevt i århundraden – genom att dela sina liv med varandra, skratta och gråta tillsammans genom motgångarna och i livets ljusa stunder. Om man ser det så är kvinnors samtal en välsignelse och förhoppningsvis börjar även män att öppna upp sig mer och mer på samma sätt.

Och en sista fråga, vilken är din absoluta favoritbok genom tiderna?

Alltid en så svår fråga, eftersom svaret ändras så ofta och det finns så många! Men en roman som har haft en speciell plats i mitt hjärta sedan barndomen är Frances Hodgson Burnetts Den hemliga trädgården. Jag älskar hur Mary förändras från ett surmulet, argt, oälskat barn till någon som finner glädje i sitt liv – och allt genom den "lilla jordplätten" hon förvandlar till en trädgård igen, och den underbara skaran av karaktärer som också finner läkning där.