Författarmöten
Malin Haawind: Jag ville sätta ljus på en person som alltid stått i skuggan
Malin Haawinds gripande roman Den som följer en stjärna vänder inte om har blivit en hyllad snackis och en sådan bok som sprids från läsare till läsare. För Bonniers bokklubbar berättar hon om sin dolda talang, sitt motto och varför hon är så fascinerad av Ellen Keys hushållerska.
- Jag ville berätta om ett gripande livsöde och om en speciell tid i vår historia. Men framförallt ville jag sätta ljus på en person och ett yrke som ofta fått stå i skuggan.
Du har valt att skriva om Malin Blomsterberg som var författaren Ellen Keys hushållerska och förtrogna. Ellen Key är ju välkänd, men väldigt få av oss har hört talas om Blomsterberg. Vad var det som fascinerade dig med Malins öde?
- Det är väldigt många olika aspekter av Malin Blomsterberg och hennes liv som fascinerar mig. Hennes bildningshunger är en, hennes dubbelhet – att hon är underdånig och stolt på en och samma gång - en annan. Men också hennes mörker, depressionerna och känslan av otillräcklighet. Malin uppnår sin högsta dröm, men den innebär också själva slutet för henne. Och trots det tror jag inte att hon skulle ha velat ha det på något annat sätt.
Den som följer en stjärna vänder inte om är en väldigt vacker titel. Varför valde du den?
- Just den frasen, fast på italienska, finns faktiskt på en väggbonad som sitter i Ellen Keys sovrum på Strand. Och innebörden stämmer så väl in som beskrivning på Malins livsöde.
"Jag minns forftarande en klumpig grej en släkting sa på min konfirmationsdag, ordagrant."
Bonniers bokklubbs redaktör Sophie är helt golvad av din roman. ”Malin Haawind har skrivit en magiskt vacker, drabbande och tankeväckande biografisk roman”. Tvekande du någonsin för vad du kunde skriva i en roman som handlar om en verklig person?
- Vad roligt att hon tycker om den! Och för att svara på frågan: egentligen inte. Framförallt för att jag inte har tagit mig några stora friheter med verkligheten när det kommer till avgörande händelser och skeenden, utan hållit mig nära det man faktiskt kan härleda till brev och andra källor. Jag har inte känt något behov av att dramatisera mer där. Sedan kan jag så klart inte veta exakt vad som sades, tänktes, kändes – där gör jag min gestaltning i egenskap av skönlitterär författare. Det kan förstås på ett sätt ses som mer känsligt att skriva om en verklig person som inte själv valde offentligheten, så som exempelvis Ellen Key gjorde. Å andra sidan kan det vara mer angeläget att lyfta fram just de människorna – de som stått bakom och bredvid. Att låta dem äntligen få synas. Jag hoppas och tror att jag gjort Malin rättvisa.
Vad vill du att läsaren tar med sig från Den som följer en stjärna vänder inte om?
- Jag hoppas att Malin B inspirerar med sitt läsande och sin bildningshunger, och att berättelsen om henne och Ellen väcker tankar om klass, hierarkier och privilegier. Men mest av allt önskar jag att läsaren känner mycket, och gärna motstridiga känslor.
Hur skulle du själv beskriva den?
- Som en historisk roman om ett fascinerande människoöde i en tid då allt var satt i rörelse. En berättelse om människan Malin Blomsterberg och hennes matmor Ellen Key, men också om arbetets och psykets gränser.
Du har tidigare skrivit en romantrilogi som tar sin början av 1940-talet och den här utspelar sig i början av 1900-talet. Vad är det du gillar med svensk historia?
- Sedan jag var barn har jag fantiserat om hur det skulle vara att leva i en annan tid. Jag har känt en längtan efter att liksom sträcka ut en hand genom decennier eller sekler och nå en människa i en som levde före min egen tid. Och så har jag alltid ”samlat på stämningar”, med ord försökt fånga dem – och det är särskilt lockande att försöka fånga just tid som har flytt.
Tiden kring förra sekelskiftet som Den som … utspelar sig i har alltid fascinerat mig. Just att så mycket var uppe för diskussion, som vad är ett äktenskap, var går gränsen för en människas rätt till frihet osv (frågor som inte minst Ellen Key var engagerad i). Mycket var ju inte bättre förr, men en sak som jag blir djupt avundsjuk på när jag läser om den tiden är hur tillåtet, för att inte säga förpliktigat, det var att ta litteraturen och kulturen på allvar. Idag måste man nästan ursäkta sig för samma sak för att inte bli kallad pretentiös.
I ö-trilogin är det ju folkhemstiden som skildras, och precis som förra sekelskiftet var det en tid präglad av förändring och framåtrörelse, en rörelse som dessutom nästan av sig själv vävdes samman med den berättelse om en sjömansfamilj, min egen släkt, som jag skriver fram i de böckerna.
Om Den som följer en stjärna var en drink, vilken skulle det vara?
- Då får det bli ett litet glas sherry i skymningen på Solbadet – det vill säga balkongen på Strand, med utsikt mot Vättern.
Malin Haawind
Född: 1980
Bor: Stora Essingen i Stockholm
Familj: Man och två barn.
Författare du alltid läser: Nu finns hon ju tyvärr inte med oss längre, men en författare jag nog läst varenda publicerad rad av är Bodil Malmsten.
Bok som gjort avtryck: Drömmen om Ester av Anna Jörgensdotter. Den nådde allra längt in och har blivit som en kompass för mig.
Vill läsa härnäst: Elsa och Natanael Beskow – en kärlekshistoria av Annika Persson.
Beskriv dig själv med tre ord: Flitig, ängslig, drömmare.
Dold talang: Minns ofta specifika detaljer orimligt länge. Som vad en kompis haft på sig en aprildag 2002 eller en klumpig grej en släkting sa på min konfirmationsdag, ordagrant.
Motto: Vänta inte med att leva.
Läs också författarintervjuer med: