Författarmöte
"Jag skriver berättelser som är djupt rotade i livet, med karaktärer som söker mening, ljus, även i de mörkaste perioderna."
Grattis till nomineringen till Årets bok 2025! Vad var din första tanke när du fick nyheten?
En blandning av tacksamhet och en känsla av att jag inte riktigt trodde att det var sant. Det känns både omvälvande och svindlande när en roman översätts till andra språk och når ut till ännu fler läsare. Man har alltid känslan av att en roman innehåller många "kulturellt specifika" saker. En framgång som når utanför ”sitt hemlands gränser” betyder att man når det universella, och det är ännu mer tillfredsställande för en författare!
För de som inte känner dig ännu, hur skulle du beskriva dig själv?
Jag är en författare som älskar att utforska känslor och deras komplexitet. Jag skriver berättelser som är djupt rotade i livet, med karaktärer som söker mening, ljus, även i de mörkaste perioderna. Som person skulle jag säga att jag är någon som alltid söker efter sanning och äkthet, vare sig det är i mina privata relationer eller mitt yrkesliv.
Vad fick dig att skriva om Émiles resa och hans beslut att lämna sjukhuset för att leva en sista gång?
Jag ville utforska idén om den sista resan, och att inte betrakta livets slutskede som ett nederlag, utan som en sista frihet. Émile väljer att ge sig av – inte för att fly, utan för att verkligen leva, en sista gång, på sitt sätt. Det är ett försök att skildra vilken kraft det finns i att välja riktning, i nuet, i de enkla tingens skönhet. Jag ville att den här romanen skulle få oss att fundera över verbet ”leva”.
Vilka tankar och känslor vill du att romanen ska förmedla till läsarna?
Jag skulle vilja att de lägger ifrån sig boken med en känsla av frid, av ett inre lugn. Att de känner sig återkopplade till det väsentliga, till det som verkligen betyder något i deras liv. Att det trots smärtan alltid finns ögonblick av nåd och ljus att ta vara på.
Allt det blå på himlen skulle vara perfekt för en bokklubb! Finns det några diskussionsämnen i din roman som du skulle föreslå?
Ja, flera. Hur var och en förhåller sig till döden, förstås, men också frågan om mänskliga relationer: hur två sargade själar kan byggas upp igen tillsammans. Och sedan idén att man kan välja sitt liv, ända till slutet. Det är universella, men samtidigt mycket personliga frågor. Rädsla skulle också vara ett intressant tema. Jag har märkt att många människor hindrar sig själva från att verkligen leva från att våga ta nya vägar, göra val, av rädsla för andras blickar, rädsla för förändring ... Det skulle vara intressant att gräva i det.
Och en sista fråga: vilken är din favoritbok, som kommer att förbli ingraverad i ditt minne?
Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry. Det är en bok som jag läser om i olika skeden av mitt liv och som alltid berör mig på ett särskilt sätt. Bakom sin skenbara enkelhet tar den upp djupa teman som kärlek, förlust, vänskap, hur vi ser på världen. Den påminner mig om vikten av att hålla fast vid det väsentliga, barndomen, det osynliga. Det är en bok som talar till själen.
