Stina Jackson – mellan verklighet och fiktion i "Förinta världen ikväll"

Stina Jackson om hur hennes västerbottniska arv, dubbelt kulturarv och egna livserfarenheter präglat hennes skrivande i nya romanen Förinta världen ikväll.

Din roman "Förinta världen ikväll" innehåller element från ditt eget liv, bland annat kopplingarna mellan norra Sverige och USA. Hur navigerar du mellan att använda personliga erfarenheter och fiktion när du utvecklar dina berättelser?

– Jag bottnar ju i väldigt mycket av det jag skriver om, i upplevelser, erfarenheter, och jag kan definitivt identifiera mig med alla mina gestalter på olika sätt. Men under skrivprocessens gång försöker jag kliva ut ur mig själv och in i något okänt och nytt. Jag ser bilder framför mig eller hör röster som jag måste tolka och lyssna till. Skrivandet är väldigt mycket ett slags famlande och trevande för mig. Att lyssna till röster som inte är mina egna, men som ändå finns inuti mig. Det är en väldigt intuitiv process.

Du är stolt över ditt västerbottniska arv och dess inflytande på ditt skrivande. Kan du utveckla hur det perspektivet har format de berättelser du väljer att utforska och de karaktärer du skapar?

– Under de senaste åren har jag funnit en trygghet i att luta mig mot mitt västerbottniska arv och dra styrka från alla de fantastiska författare som kommit före. Jag fascineras mycket av platsens betydelse i mitt skrivande, hur den fysiska miljön och dess villkor formar människorna. Platsen är nyckeln till många av våra gåtor och det är därför landskapet får vara ett levande väsen i sin egen rätt när jag skriver. Jag låter platsen ta plats, helt enkelt. Men själva berättelsen och mina gestalter kommer till mig på andra sätt, genom bilder och röster. Deras livsöden har en mer universiell karaktär – vad är det att vara människa, hur överlever vi ensamheten, tvåsamheten, hur hittar vi mening, hur kan vi förstå varandra – det är sådana frågor som intresserar mig och de är egentligen inte knutna till en specifik plats.

I dina böcker skildrar du starka kvinnor, ofta inspirerade av kvinnor i ditt eget liv. Hur viktig tror du att representation av handlingskraftiga och komplexa kvinnliga karaktärer är i dagens litteratur?

– Jätteviktig, så klart. Jag försöker undvika att styra över mina karaktärer, utan de får leva sina egna liv på sidorna och jag försöker vara lyhörd inför deras erfarenheter och känsloliv. Alla människor bär på både ljus och mörker, styrkor och svagheter, och min drivkraft är att vara sann mot det faktumet, för det är då litteraturen blir intressant på riktigt. Mamman Ewa i Förinta världen ikväll är en väldigt ängslig person på många sätt, nästan fobisk, men trots detta vågar hon bryta gamla invanda mönster under berättelsens gång och söka sig ut i livet i jakt på nya upplevelser. Det är en häftig förvandling och jag är glad att Ewa får sitt eget äventyr i dotterns frånvaro. Att hon inte förlorar sig totalt i oron och saknaden.

Du har en förmåga att förmedla hotfulla stämningar i vardagliga situationer. Hur går du tillväga för att bygga upp denna känsla av spänning och obehag i dina böcker?

– Det är inte en medveten process, men jag tror att mycket av spänningen uppstår för att jag kliver så djupt in i mina karaktärer och deras känsloliv att även de mest vardagliga stunder blir betydelsefulla. Förinta världen ikväll handlar ju väldigt mycket om de där stunderna i livet när vardagen sätts i gungning på olika sätt och jag tror att karaktärernas osäkerhet inför vad som är på väg att ske bidrar till en oro och kanske även ett obehag hos läsaren. Den där känslan av att stå inför något nytt och okänt och inte veta vad som kommer ske här näst.

Du har ett unikt sätt att skildra både svenska landskap och amerikanska miljöer. Hur tror du att dina upplevelser från båda dessa platser har påverkat ditt sätt att se och beskriva världen?

– Jag har snart bott i USA lika länge som jag någonsin bodde i Sverige. Jag tror att min kluvna identitet är båda en utmaning och en styrka. Att leva mellan två kulturer, att inte känna sig hemma någonstans. Utanförskapet är ett bra bränsle för skrivandet, det ger en klarare blick för man förlorar hemmablindheten. Ingenting är längre självklart. Det finns en annan nyfikenhet, en annan medvetenhet.

– När man skriver om två länder är det lätt att fastna i kontraster, att enbart fokusera på det som skiljer dem åt. Skapa ett vi och dem. Men jag kände någonstans att jag ville fånga det som förenar oss. Ensamheten bär ju samma skepnad överallt, lyckan också. Rädslan och kärleken. Förinta världen ikväll är en berättelse om en svensk kvinna och en amerikansk man som vid första anblick ter sig så olika, men som sedan visar sig ha så otroligt mycket gemensamt. Ju djupare in i arbetet jag kom desto mer medveten blev jag om att Tyler och Ewa är speglingar av varandra på många olika sätt och det är just dessa speglingar som fascinerar mig. Den där svindlande känslan när man ser sig själv i någon annan.

 Du beskriver ensamhet på ett väldigt starkt och hudlöst sätt. Vad hoppas du att läsarna tar med sig från de här skildringarna?

– Jag tänker att ensamhet är en sorts grundton i människans tillvaro. Den drabbar oss alla i olika skeenden av livet. Jag har alltid burit på en inre ensamhet, redan tidigt i livet, i barndomen, en känsla av att vara ensam även när jag är bland människor. Så jag hoppas kanske att de här skildringarna ska få läsare att känna sig mindre ensamma, att det är ett tillstånd vi alla delar, ett tillstånd som inte behöver vara förödande utan som också kan ge mycket kraft.

Berätta mer om bokens titel: Förinta världen ikväll

– Titeln kom till mig från en låtrad av bandet Hole där Courtney Love sjunger: He’s so cold he will ruin the world tonight. Och det där sista fastnade i mitt huvud, för det låter som något som Matilda i romanen skulle säga eller skriva. Något hon skulle klottra på en toalettvägg någonstans. Jag tycker titeln fångar den där ungdomliga rastlösheten och längtan efter att något ska hända, vadsomhelst, en vilja att leva för stunden utan några tankar på morgondagen.

LÄS MER: 

Katarina Bivald

Ann-Helen Leastadius

Charlotte McConaghy