Tina Harnesk: ”Jag kände mig fullständigt talanglös och galen”

Tina Harnesk slog igenom med buller och bång med sin debut Folk som sår i snö som också vann läsarpriset Årets bok 2023. För Bonniers bokklubbar berättar hon om vad nya romanen Mödramärg, sin dolda talang och varför hon kände sig totalt galen.

Hur kom du på titeln Mödramärg? 

- Mödramärg är för mig både essensen av en mor och moder naturs själ, jag tycker att ordet är så vackert. Titeln kom till mig när jag och min son satt och lekte med bokstavsklossar, plötsligt var det bara där och jag visste att den hörde ihop med berättelsen som krumbuktade inom mig.

Vad ville du berätta med Mördramärg?

- Jag ville rikta ljuset mot vad som sker i Sápmi, och vad som länge har pågått här. De historiska skeendena som beskrivs i Mödramärg är en skildring av faktiska händelser, och fyrahundra år senare för samerna samma kamp för naturen och sin tillvaro! Till den här boken har jag gjort omfattande research och jag har försökt hålla mig alldeles intill det som finns dokumenterat om silvergruvan i Kvikkjokk och tillvaron för våra förfäder på 1600-talet. Det kändes också rätt och viktigt att rikta blickarna mot moderskap genom att se en mor i boken endast genom andras ögon och hennes egna knappa anteckningar. En mamma döms så mycket hårdare än en manlig förälder.

I romanen återvänder Majalis till sitt barndomshem för första gången på tjugotvå år, den lilla fjällbyn Vuojat. Kan du berätta lite mer om Majalis?

- Majalis beskriver sig själv som en person målad utanför linjerna och upplever att hon alltid är för högljudd och awkward, men någonstans har hon accepterat det med sig själv. Hennes hjärta är krossat, men tack vare saker som satts i rullning medan Majalis varit borta kommer hennes liv fyllas med allt möjligt hon varken trodde att hon behövde eller ville ha. Något i fjället har väckts till liv man kan säga.

"Hur mycket mer kan man förvänta sig att en mor ska ge?"

Vad vill du att läsaren tar med sig från din nya roman Mödramärg?

- Det behöver kanske inte sägas att moderskap är en den största vackraste av välsignelser men att det också är det svåraste och mest hudflängande man kan uppleva, men för mig är moderskapet väldigt tätt förknippat med den mänskliga relationen till naturen. Om vi skulle se markerna som modern som ammar, fostrar och älskar oss; skulle vi då göra det vi gör mot henne idag? Hur mycket mer kan man förvänta sig att en mor ska ge? Det hoppas jag att läsaren åtminstone kommer fundera på.

Din debutroman Folk som sår i snö röstades fram till Årets bok 2023 av svenska folket. Gav det dig inspiration eller prestationsångest när du skulle skriva den svåra andra boken?

- Priset för Årets bok fick jag under själva skrivprocessen och det gjorde bara hela upplevelsen mer lustfylld jag skrev så jag nästan storknade och njöt av världen jag skapade. Prestationsångesten och självtvivlet kom när det var dags att börja redigera och jag insåg att jag till att börja med skulle behöva stryka nästan en fjärdedel av boken för att den inte skulle bli för lång. Eftersom att så mycket är baserat på sanna historiska händelser fick jag svår ångest när jag skulle välja bort delar att berätta. Då kändes materialet okontrollerbart och jag kände mig fullständigt talanglös och galen som gett mig in i detta projekt. 

I båda dina böcker lyser din humor igenom när du skriver, oavsett om det handlar om livets stora frågor eller mer vardagsnära situationer. Vad skrattade du själv åt senast?

- Jag skrattade igår kväll när jag pratade i telefon med mina barn och vi diskuterade vilka Pokémons de hoppas att jag ska fånga åt dem nu när jag är på resa. Jag har världens roligaste ungar, jag tror att merparten av alla varelser de instruerade mig att jaga bara finns i deras fantasi. Men jag lovade att försöka oavsett!

Om Mödramärg var en cocktail, vilken skulle den vara?

- Fick googla lite recept här för att kunna svara, är inte så uppdaterad på det där med drinkar. Men Espresso Martini skulle väl passa? Känns mustigt och begärligt, och det har åtminstone skrivprocessen varit så den färdiga texten kanske med lite tur fått några element från den.

Vad gör du när du inte skriver?

- Just nu ägnar jag mina få lediga stunder åt gården. Då det inte är länge innan den första snön kommer måste hönshuset städas, krukor måste in under tak och studsmattor plockas ner. Det är en ganska trivsam men lite sorglig syssla. Tycker alltid det är vemodigt att se sommaren somna.

Skriver du redan på något nytt?

- Just nu skriver jag inte utan fokuserar på att hålla Mödramärg i handen medan hon tar sig ut till läsarna, och däremellan lägger jag all tid på barnen då jag reser rätt mycket nu. Men det finns en bok, jag påbörjade den så snart råmanuset till Mödramärg var färdigt. Så fort det lugnar sig lite återvänder jag dit, den är redan färdig i mitt huvud. Det ska bli ljuvligt att lära känna den fullt ut!

Vad längtar du efter just nu?

- En dusch, jag spillde just en rågad kopp kaffe över mig själv på bussen mellan Karlstad och Stockholm. Och så längtar jag hem, jag längtar alltid hem. Det är jobbigt men jag inser att jag borde vara tacksam att jag har ett hem att längta till, och ett gott hem till det!

Kort om Tina Harnesk

Född: 1984 i Jokkmokk

Bor: Utanför Arvidsjaur, på en gård vi kallar för ”Hillbilly Hill”

Familj: Maken Ludde, barnen Flora och Ejvind samt hund, katter, hönor och mucklor.

Författare du alltid läser: Louise Penny, Kate Morton, Fredrik Backman och Linnea Axelsson.

Bok som gjort avtryck: Jag är fortfarande helt utom mig över romanen Sammanflätning av Pia Mariana Raattamaa Visén, fast det var snart ett år sen jag läste den.

Vill läsa härnäst: Dick Svenzons ärliga gröna ögon av Olle Lönneus och så vill jag läsa färdigt Min kärlek till detta folk av Johanna Westeson, den är otroligt fin och intressant.

Beskriv dig själv med tre ord: Kärleksfull, skör och yvig.

Dold talang: Jag skurar golv som en gud!

Motto: Jag försöker leva så jag alltid kan se mig själv i spegeln utan att skämmas.