”Var dig själv, alla andra är redan upptagna”

Här berättar författaren Elisabet Nemert själv om sin nya roman I skuggan av det förflutna. Det blir ett äventyr som rör sig mellan fascinerande dofter, djurens betydelse och beige måndagar i soffan.

Lycka är inget annat än doften av vår själ.

Orden är Coco Chanels och med de orden inleds min bok, I Skuggan av det Förflutna.

Ingenting dröjer sig kvar så länge i vårt medvetande som minnet av en doft. Doften av en älskad person som fått oss att känna lycka, trygghet, värme och uppskattning eller den isande känslan av hot, illvilja och rädsla som en annan doft kan framkalla i vårt inre, trots att kanske många år har förrunnit sedan den traumatiska händelsen.

I min bok får huvudkaraktären, Miranda, en parfym skapad och uppkallad till sig själv och hon får då en inblick i dofternas fascinerande värld.

I boken ligger ett stort fokus på djur och på deras många gånger svåra och utsatta situation och det trots att vi idag har gedigna och vetenskapligt belagda bevis på att dessa våra vänner i mångt och mycket har ett lika rikt känsloliv som vi själva har.

Precis som vi kan de känna glädje, kärlek, sorg, smärta övergivenhet och ensamhet. Och dessutom lever de flesta av dem i en värld fylld av dofter, det är genom sitt unika luktsinne som de navigerar i och läser av sin omgivning och genom att följa dofternas spår finner de föda, undviker faror och hittar en partner. Är det kanske så att vi människor, oss själva ovetande, också väljer en kärlekspartner utifrån den personens unika doft?

I Skuggan av det Förflutna får vi följa Mirandas och Samelas oförtröttliga kamp för att hjälpa sina medmänniskor och vår planets utrotningshotade djur, ett arbete som för dem till olika världsdelar och möten med människor som både vill dem väl och med de som har ont i sinnet.

I Mirandas fall tvingas hon också möta det förflutnas skuggor när hemligheten om hennes biologiska mors liv sprids ut över en medialysten värld. Och hon tvingas då ställa sig frågan om det är våra föräldrars liv och gärning som ska definiera vilka vi själva är och vill vara. Det är så förtvivlat lätt att i dessa, de sociala mediernas gyllene tidsålder, hemfalla åt jämförelsens bedrägliga locktoner och inbilla oss att alla andra har det bättre och är lyckligare än vi själva. För tänk om det faktiskt är så att en lugn och stilla beige måndag hemma i soffhörnet i det långa loppet betyder minst lika mycket som att för en kort stund stå i rampljuset och sola sig i publikens jubel. Avskalad all yttre grannlåt är vi alla, till syvende och sist, ensamma med den vi innerst inne är.

Jag säger som författaren Oscar Wilde, de bevingade ordens mästare:

Var dig själv, alla andra är redan upptagna.

/Elisabet Nemert