Inga spår i utredningen av styckmordet på Ulvön

Stora, svarta bokstäver skriker från första sidan i dagstidningen som ligger på köksbordet där den föräldralediga polisen Sofia Hjortén dricker sitt morgonkaffe med dottern Astrid  uppallad med kuddar i barnstolen bredvid sig. Ryktet hade redan spritt sig på ön. Det hade gått fort alltsedan fyndet två unga geocachare hade gjort i en nedlagd malmgruva några dagar tidigare. De två unga killarna iklädda vadarbyxor hade vetat att det var förbjudet att gå in i den nedlagda, vattenfyllda malmgruvan men hade tänkt att den lämpade sig väl för att gömma en cache, en plastlåda med någon sorts loggbok till skattjakten. Väl därinne hade de gjort den fasansfulla upptäckten. En avhuggen hand, som de två genomfrusna och skärrade pojkarna senare överlämnar till polisen. Det blir Sofia som tvingas avbryta sin föräldraledighet och ta sig an utredningen. Något hon både längtar efter och bävar inför …

Snart skickas både tekniker och en hundpatrull till gruvan på jakt efter eventuella spår. Finns fler kroppsdelar eller andra fynd därinne? Är fyndplatsen också mordplatsen? Vem tillhör handen? Hur länge har den legat där? Frågorna är många och svaren få. De måste identifiera kvarlevorna samt underrätta eventuella anhöriga. I väntan på besked från rättsmedicin om kön, ålder och hur länge kvarlevorna legat där tar polisen fram listor på försvunna personer som har någon koppling till Ulvön.

Snart kommer ett tips från en kvinna i staden vars syster förvunnit under mystiska omständigheter. Den unga kvinnan försvann spårlöst sommaren 1959, och hennes man hade med gruvdriften på Södra Ulvön att göra. Tipset berör Sofia och hon beslutar att titta närmare på det.

Men medan utredningen drar i gång inträffar snart ett nytt mord …