Där döden väntar
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Nytt fall för Konrad Sejer! Mästerliga Karin Fossum är äntligen tillbaka!
Sextonåriga Gritt Zeeland försvinner spårlöst. Två dagar senare hittas en död flicka i Svartlandsskogen, och en mamma gör en obehaglig upptäckt i sin sons rum. Kommissarie Konrad Sejer tar sig an fallet, samtidigt som hans älskade hund tassar mot de sälla jaktmarkerna …
Ytterdörren slår igen hårt. Hon springer fram till fönstret och följer sin son med blicken. Kockan är nio på kvällen, och han har varit konstig ända sedan han kom hem i eftermiddags. Mörk i blicken och stingslig.
Sonen är sexton år och tyst och tvär, och så skärpt att hon ibland får rysningar eftersom han gör iakttagelser som borde göras av en cynisk vuxen. Men han har också bra dagar. När han öppnar ritmappen och visar henne dagens arbete.
Den konstnärliga talangen har han fått från pappan, som är fotograf. Innan skilsmässan grälade de nästan varje dag. Nu är hon ensam med ett barn som ibland skrämmer henne.
Hon får lust att bryta mot en av sina principer: att aldrig snoka bland sonens saker. Så hon öppnar dörren till hans rum. Ser sig omkring efter ritmappen som brukar ligga högst upp på byrån. Han bar den under armen när han kom hem, men inte när han gick ut igen.
Det blir viktigt att hitta den. Kanske finns där något som kan förklara hans stridslystna humör, som en misslyckad teckning. Hon sätter i gång att leta, drar undan mattan och tittar i garderoben. Så lyfter hon på madrassen, och där ligger den.
Hon tittar ängsligt ut genom fönstret, öppnar mappen – och ser rakt på en teckning. Den föreställer en tonårig flicka, sommarklädd. Hon ligger i gräset bland snår och strån, som en trasdocka. Trosorna är neddragna till fotknölarna, och den ena skon har ramlat av.
Konrad Sejer lutar sig ut över sängkanten och tittar ner på hunden. ”Hallå, Frank. Nu måste vi upp!” Tonen är optimistisk i ett försök att få fart på den tio år gamla hunden som har svårt att gå. Hans bästa vän. Kanske hans enda vän om han ska vara ärlig.
Men ingen hund tassar ut till frukostskålen, så Sejer sätter sig på huk och lyfter upp Franks huvud. Ögonen är våta och ledsna och nosen är kokhet. Från strupen hörs ett gurglande ljud. Förkylning, tänker Sejer.
Efter en snabb kissrunda sticker han in reservnyckeln under sin dörrmatta. Sedan lägger han en lapp på grannens matta där han ber henne titta till hunden någon gång under dagen.
Så åker han in till jobbet. Kriminalarna samlas runt ett bord och går igenom nattens händelser. Det är lägenhetsbråk, inbrott och brand. Och så en orosanmälan. En flicka, sexton år gammal, har försvunnit.
Hon hittas två dagar senare, strypt i Svartlandsskogen. Sejer ska just ta sig an fallet när ytterligare en tonåring hittas mördad. Den här gången är det en pojke, som är så lemlästad att han är svår att identifiera.
Två mord, men två helt olika tillvägagångssätt. Är det samma mördare? Och svävar i så fall fler i fara? Sejer ställs inför en komplicerad mordgåta, samtidigt som rädslan för en seriemördare sprider sig …
Läs mer
Karin Fossum
Karin Fossum, född 1954, bor i Sylling, utanför, Oslo, med två barn, kaniner och en häst. Hon har arbetat med förståndshandikappade, åldringar och narkomanrehabilitering, kört taxi och sålt skor. Evas öga var den första kriminalromanen om den eftertänksamme kommissarien Konrad Sejer och kom ut 1995. Den följdes av Se dig inte om!, Den som fruktar vargen, När djävulen håller ljuset, Älskade Poona, Svarta sekunder, Mordet på Harriet Krohn, Den som älskar något annat, Den onda viljan och Döden skall du tåla. Fossum är översatt till över 30 språk och hon har belönats med Rivertonpriset, Skandinaviska Kriminalsällskapets Glasnyckeln, Svenska Deckarakademins The Martin Beck Award och det norska Bokhandlerpriset.
Nytt fall för Konrad Sejer! Mästerliga Karin Fossum är äntligen tillbaka!
Sextonåriga Gritt Zeeland försvinner spårlöst. Två dagar senare hittas en död flicka i Svartlandsskogen, och en mamma gör en obehaglig upptäckt i sin sons rum. Kommissarie Konrad Sejer tar sig an fallet, samtidigt som hans älskade hund tassar mot de sälla jaktmarkerna …
Ytterdörren slår igen hårt. Hon springer fram till fönstret och följer sin son med blicken. Kockan är nio på kvällen, och han har varit konstig ända sedan han kom hem i eftermiddags. Mörk i blicken och stingslig.
Sonen är sexton år och tyst och tvär, och så skärpt att hon ibland får rysningar eftersom han gör iakttagelser som borde göras av en cynisk vuxen. Men han har också bra dagar. När han öppnar ritmappen och visar henne dagens arbete.
Den konstnärliga talangen har han fått från pappan, som är fotograf. Innan skilsmässan grälade de nästan varje dag. Nu är hon ensam med ett barn som ibland skrämmer henne.
Hon får lust att bryta mot en av sina principer: att aldrig snoka bland sonens saker. Så hon öppnar dörren till hans rum. Ser sig omkring efter ritmappen som brukar ligga högst upp på byrån. Han bar den under armen när han kom hem, men inte när han gick ut igen.
Det blir viktigt att hitta den. Kanske finns där något som kan förklara hans stridslystna humör, som en misslyckad teckning. Hon sätter i gång att leta, drar undan mattan och tittar i garderoben. Så lyfter hon på madrassen, och där ligger den.
Hon tittar ängsligt ut genom fönstret, öppnar mappen – och ser rakt på en teckning. Den föreställer en tonårig flicka, sommarklädd. Hon ligger i gräset bland snår och strån, som en trasdocka. Trosorna är neddragna till fotknölarna, och den ena skon har ramlat av.
Konrad Sejer lutar sig ut över sängkanten och tittar ner på hunden. ”Hallå, Frank. Nu måste vi upp!” Tonen är optimistisk i ett försök att få fart på den tio år gamla hunden som har svårt att gå. Hans bästa vän. Kanske hans enda vän om han ska vara ärlig.
Men ingen hund tassar ut till frukostskålen, så Sejer sätter sig på huk och lyfter upp Franks huvud. Ögonen är våta och ledsna och nosen är kokhet. Från strupen hörs ett gurglande ljud. Förkylning, tänker Sejer.
Efter en snabb kissrunda sticker han in reservnyckeln under sin dörrmatta. Sedan lägger han en lapp på grannens matta där han ber henne titta till hunden någon gång under dagen.
Så åker han in till jobbet. Kriminalarna samlas runt ett bord och går igenom nattens händelser. Det är lägenhetsbråk, inbrott och brand. Och så en orosanmälan. En flicka, sexton år gammal, har försvunnit.
Hon hittas två dagar senare, strypt i Svartlandsskogen. Sejer ska just ta sig an fallet när ytterligare en tonåring hittas mördad. Den här gången är det en pojke, som är så lemlästad att han är svår att identifiera.
Två mord, men två helt olika tillvägagångssätt. Är det samma mördare? Och svävar i så fall fler i fara? Sejer ställs inför en komplicerad mordgåta, samtidigt som rädslan för en seriemördare sprider sig …
Läs mer