Djävulspakten

Eliel Zetterborg har kallats alltifrån kappvändare till slaktare. Tiderna har förändrats och den lilla metallverkstaden som han grundade för femtio år sedan med sin kompanjon, har nu vuxit till ett globalt börsbolag där snabba vinster går före det mesta.

Ikväll är det jubileum och han saknar sin fru Anne-Marie. Särskilt vid sådana här tillställningar. Obehagskänslan sedan eftermiddagens våldsamma demonstration utanför fabriken dröjer sig kvar. Visst har han sålt sina principer många gånger men han tycker att de borde förstå att han har gjort vad han kunnat. Det var verkligen hotfulla saker som stod på plakaten.

Motvilligt gör han sig i ordning inför kvällens firande. På gatan väntar hans livvakt och chaufför sedan många år, den fd polisen Joonas Lamberg. Som alltid hade Lamberg först följt honom till dörren, larmat av och sedan kollat av varje våningsplan så att ingen obehaglig överraskning stod och lurpassade i mörkret.

Zetterborg går fram till barskåpet, och hör att knarrar till i trägolvet trots att han står alldeles stilla. Han håller andan. Är han inte ensam i våningen? Inbillade han sig bara? Han häller upp ett glas whisky som kostar 13 000 kronor flaskan. Så hör han steg igen, och ett skrapande ljud. En kökslåda som öppnas. Darrande tar han upp sin telefon men den faller ur hans hand när han ser en mörk gestalt närma sig från köket …

Kort efteråt hittar livvakten honom död på golvet med en kökskniv i bröstet. Polisen är snabbt på plats, och i biblioteket hittar de något som sticker ut i den eleganta och välstädade våningen: en hög med tusentals små pusselbitar. Ingen kartong med något motiv syns till, men det verkar som att det står något skrivet på baksidan? Är det en hälsning från mördaren?