Han borde ha fattat att något var på tok. Borde ha känt på sig det. Han är ju ändå hans pappa. Andy vaknar några minuter efter tre på natten. Kanske var det något ljud som väckte honom, han vet inte. Han kollar mobilen för att se om sonen Connor skickat något meddelande, det har han inte. Dessutom lyser lampan ute på altanen, den Connor lovat att släcka när han kommer hem. Men han kan ju ha missat det förstås, det är sådant sextonåringar gör, de glömmer. Connor hade fått lov att fira skolavslutningen med sina vänner, men på ett villkor: att han skulle vara hemma före midnatt. Det har han lovat sina föräldrar Andy och Laura.  Connor brukar alltid passa tiden. Men inte den här gången …  Han har inte kommit hem.

Samma dag sprids förtvivlan i en föräldra-chatt. En ung kvinna, Emily, har inte heller kommit hem efter gårdagskvällens avslutningsfirande. Det kommer fram att Emily varit på en fest i området men att hon lämnat festen tillsammans med några andra. De fem ungdomarna drog upp till skogen på Beacon Hill. En av dem var Connor.

Vad polisen vet är att fem ungdomar gick upp i skogen. Men bara fyra kom tillbaka …

Inte långt därefter kallas Andy och Laura till stadens polishus. Connor är gripen … Han har skador i ansiktet. Var kommer de ifrån?  Connor vägrar envist att svara på polisens frågor trots föräldrarnas vädjan. Det enda han ilsket säger är ”Ingen kommentar.”  Vad har hänt med deras duktige, flitige, snälle son, han som aldrig varit inblandad i något överhuvudtaget? Som aldrig varit ute och ränt på nätterna. Som aldrig ljugit. Som aldrig slåss. Som aldrig varit i klammeri med polisen. De känner inte igen honom. "Vad har du gjort, Connor? Vad är det du har gjort?"

Andy bestämmer sig för att försöka ta reda på sanningen i ett försök att rentvå sin son. Vad hände egentligen efter midnatt …?