Den första snön faller några dagar innan jul. Kriminalassistent Susan Gay stannar till framför den stora julgranen där en barnkör sjunger julsånger. Musiken följer henne när hon går mot polisstationen. Ikväll är hon den enda på avdelningen för grova brott som har jour, och med tanke på att det inte hänt något i Eastvale på fyra månader så lär det bli lugnt. Men just som Susan hällt upp en kopp kaffe, ringer telefonen …

Kriminalkommissarie Alan Banks ser sig omkring i den julpyntade puben. Han är precis på väg ut på dansgolvet med sin hustru Sandra, till tonerna av When a Man Loves a Woman, när någon knackar honom på axeln. Banks vänder sig om och upptäcker Susan Gay med snöflingor på den marinblå jackans axlar. Han förstår genast att något har hänt, och ger Sandra en ursäktande blick innan han följer med kriminalassistenten ut i vinternatten.

Det första Banks lägger märke till är musiken. De befinner sig i ett av husen i det tjusiga Oakwood Mews, och Banks stannar till på tröskeln in till vardagsrummet. En brasa sprakar i den öppna spisen och i soffan ligger en kvinna utsträckt med huvudet lutat mot några kuddar. På bordet framför henne står en tekopp och en uppskuren bit chokladkaka där en bit saknas. Det skulle kunna vara en fridfull scen, om det inte vore för blodet från de många knivhuggen.

”Vad är det för musik?” frågar Susan Gay. Banks lyssnar. Stycket låter bekant. Han gissar på Vivaldi samtidigt som han ser att skivspelaren är inställd på automatisk omstart. Hade hon själv satt på skivan, eller ville mördaren att kvinnan skulle hittas död till just det här stycket?

Det visar sig snart finnas mörka hemligheter i kvinnas förflutna – och jakten på mördaren blir alltmer farlig …