Månljuset blänker i Irevikens mörka vatten. Olov och hans fru Kristina kan höra vågorna som slår högt upp över stranden i det lilla fiskeläget. Ingen vet att de är här, i sin sommarstuga. Olov ordnade det som en överraskning till Kristina, för att fira deras fyrtioåriga bröllopsdag.

Plötsligt letar sig röklukt in genom dörren till sovloftet. Kristina sätter sig oroligt upp i sängen och Olov går för att se efter. När han öppnar sovrumsdörren ser han rakt in i ett eldhav. Olov vänder sig om och möter sin frus skräckslagna blick. Fönstret är deras enda chans.

Just som Olov hjälper Kristina upp i fönsterkarmen ser han en mörk figur som springer längs grusvägen. Någon han känner igen – som inte borde vara här …

Maria vaknar kallsvettig. Hon har drömt mardrömmen igen. Sakta sjunker drömmen undan när ljuset från aprilmorgonen letar sig in. Idag är hon ledig och ska städa. Kanske hinner hon också träffa Jonatan, läkaren som en gång räddade livet på hennes son. När de av en slump träffades igen visade sig känslorna finnas kvar ...

När Maria fått i väg barnen till skolan ringer en kollega från Visbypolisen. Hon måste in och jobba. Det har skett en mordbrand i en sommarstuga vid Ireviken. Det äldre paret som dog i branden drev en sömnklinik för patienter med plågsamma mardrömmar. En del av behandlingen gick ut på att patienterna hypnotiserades och filmades under terapin.

I förtroende får Maria veta att Jonatans syster varit en av patienterna. Hon ångrar saker hon sagt under terapin och känner ångest över att det finns inspelat på film. Maria inser att det troligtvis finns fler som känner på samma sätt. Men ledtrådarna är många. Kanske finns mordgåtans nyckel någon helt annanstans …?