Morden i Great Diddling

På den nyklippta gräsmattan framför Tawny Hall dricker uppklädda bybor te och minglar i eftermiddagssolen. Gurksnittar ligger uppdukade i ett vitt partytält och nybakade scones tävlar mot varma tekakor med sylt, grädde och smör. Berit Gardner smuttar på ett glas kall champagne samtidigt som hon ser sig omkring. Det var inte för tjusiga ”Garden Partys” som hon lämnade Sverige. I stället hoppas hon hitta lite skrivro här i Cornwall. Stugan hon hyr ser ut som något hämtat direkt ur en av Beatrix Potters barnböcker, med ljusblå dörr och ett blåregn som ramar in fönstren. Men än så länge har den gudomliga inspirationen uteblivit. Det var därför hon tackade ja till Daphne Trents inbjudan. Något måste hända.

En timme senare är stämningen spänd som en fiolsträng. Flera av byborna kastar fientliga blickar och värdinnan Daphne flaxar nervöst omkring. Berit hinner tänka att någonting är allvarligt fel innan marken skakar till under hennes fötter. Hon vänder sig mot den dova smällen med ett högt ringande i sina öron. Klentroget tar hon in förödelsen. Ett av husets rum har ingen yttervägg längre. Överallt ligger krossat glas, bråte och, orimligt nog, boksidor. De svävar över apelsinträden och buxbomsbuskarna som en ny sorts fåglar. ”Mitt bibliotek! Mina böcker!” Daphne Trent kommer springande över gräsmattan. Berit går före och ska just konstatera att en turkisk matta verkar ha skonats helt, när hon ser det. ”Jag tror …”, säger hon och sväljer innan hon fortsätter. ”Det verkar som om vi har ett lik i biblioteket.”

Hux flux har Berit mer inspiration än hon önskat sig. Hon inser också att hon kan ligga illa till. Innan smällen råkade hon nämligen tjuvlyssna på ett väldigt obehagligt telefonsamtal …