Sextiosjuåriga Elsa Larsson slår sig ner i gungstolen medan hunden Bjäfseman sover tungt i sin korg. Elsa, som är småländska, flyttade till Löderup på Österlen när hon för många år sedan fick en tjänst som slöjdlärare. Eftersom hon trivts så bra har hon inte haft en tanke på att flytta tillbaka sedan hon gick i pension.

Elsa och väninnan, Inga-Märta, som också varit lärare hyr båda varsin lägenhet i huset som kallas för Lärarinnebostaden. Eftersom det bott ett otal lärarinnor här under årens lopp går huset och dess invånare också under namnet Nuckorna på hörnet.

Bostaden mellan Elsas och Inga-Märtas har stått tom i fler år. Tyvärr. Där bodde den kände poeten Fritz Berger, på den tiden när han också arbetade som lärare, och var Elsas nära vän. En sann gentleman som numera gör kulturkarriär i huvudstaden och är en mycket förfinad och känslig själ. Till skillnad från Elsas tidigare kärlek, Gösta, som var mer intresserad av traktorer än poesi. Men trots att Elsa en gång i tiden befarade att Gösta skulle använda ordet betäcka när passionen slog till rodnar hon fortfarande när hon minns hans stora, varma händer.

Nej, det duger verkligen inte att fastna i gamla minnen, tänker Elsa och reser sig häftigt. I samma stund hörs en kraftig duns från Fritz gamla lägenhet. Genom fönstret ser Elsa en stor blank bil och en välklädd man som bärandes på några kartonger försvinner in i huset.

Från och med den stunden är lugnet i Löderup ett minne blott. Den stilige grannen hinner knappt packa upp innan det för första gången på ett sekel blir inbrott i byn. Det måste vara något skumt med den tjusige men ytterst tystlåtne mannen och Elsa är fast besluten att ta reda på vad han döljer. När hon börjar spionera upptäcker hon att den mystiske mannen gömmer något i källaren och – att han äger en pistol. Hon tänker avslöja honom, om det så är det sista hon gör …