”Du lyssnar på Krimcasten. Rösten du hör är min, och jag heter Markus Heger.” Mathilde Wold torkar av den sista hyllan i kylskåpet, stänger dörren och häller upp kvällens andra glas vin. Hon tycker om poddarens röst. Den är djup och klar och utstrålar självsäkerhet. Det är den rösten som hållit henne sällskap hela eftermiddagen. Men det är det avsnitt som nu strömmar ut ur datorn som verkligen fångar henne.

”Hon är sju år och heter Leah.” Han är en bra historieberättare, tänker Mathilde och lyssnar vidare. ”Det här är första delen av Skriket ingen hörde.” förklarar han medan signaturmelodin spelas i bakgrunden. I samma stund knackar det på en av de två dörrarna till källarlägenheten. Det är sonen till 80-åriga Gertrud Ydse, kvinnan Mathilde hyr av, som stirrar på henne från andra sidan tröskeln. Det är inte första gången som han skrämmer henne sedan hon flyttade in för tre månader sedan. Men nu hälsar han bara, innan han åker hem till sitt, att hans mamma har maten klar och Mathilda gärna får komma upp om hon är hungrig.

Efter Gertruds goda måltid springer Mathilde ner och hämtar upp datorn så de tillsammans kan fortsätta lyssna. För den lilla flickan Leah försvann just här i trakten, i den lilla orten Valdres, där Mathilde har fått en halvårs vikariat som journalist på tidningen, och där Gertrud känner de flesta.

Första avsnittet om lilla Leah som försvann hösten 2008 avslutas med en cliffhanger. Poddaren Markus Heger utlovar att han fått kontakt med en kvinna som kan spräcka polisens tidslinje och att lyssnarna ska få höra henne i nästa avsnitt. Men något sådant avsnitt finns inte …

Den kvällen blir journalisten Mathilde Wold fast besluten att själv söka vidare i det olösta fallet. Kanske kan det bli hennes väg till de stora tidningarna i Oslo? Hennes beslut får fatala konsekvenser …