September 2023, Stykkishólmur. Solen är på väg ner när Paula stannar till på berget. Den gångna sommaren har varit den värsta i hennes liv. När minnesbilderna kommer över henne stannar hon till och blundar hårt. Allt är tyst och hon hör bara sin egen andhämtning. Under hela vandringen har hon inte mött en enda människa.

Paula tar av sig ryggsäcken och ställer upp kamerastativet. Enligt väderleksprognosen ska det bli norrsken idag, och sådant gillar kunderna. Jobbet går i alla fall bra, även om allt annat i hennes liv har blivit en mardröm.

Ett stycke längre ner kommer en sten i rullning. Och sedan ännu en sten som rullar nedför sluttningen. Paula ser sig om över axeln men kan inte urskilja något i mörkret. Då skär en röst genom tystnaden: ”Jag hittade dig till slut.”

September 2023, Strandir. Fåren tar sig nedför bergssluttningen och brottsutredare Hildur Rúnarsdóttir lägger undan kikaren och startar fyrhjulingen. Insamlandet av får är ett lagarbete som upprepas varje höst, och Hildur ser det som sin medborgerliga plikt att delta.

”Hildur, är du inom hörhåll? Ta dig hit så fort du kan!” En skrällande mansröst hörs plötsligt ur kommunikationsradion. Det är bonden som är ansvarig för insamlandet. Hildur blir genast orolig att han skadat sig. Men det visar sig vara mycket värre än så.

Korpar cirklar i luften ovanför kroppen. Kvinnan ligger på rygg i mossan, med ansiktet sönderpickat till oigenkännlighet. Någonstans i fjärran hörs plötsligt höga toner, visslingar som låter som någons gråt. Hildur får en obehaglig känsla i magen, och i nästa stund reflekteras en solglimt i ett glashalsband runt kvinnans hals.

Ett eko från långt tillbaka i tiden gör sig påmint, men det ska dröja länge innan Hildur lyckas tolka det …