Och fågeln flög fritt för att uppsöka sin bur : brev och bilder
Inbunden
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Förväntas skickas under v.{{selectedProduct.ReleaseWeek}}
Två av Sveriges främsta konstnärer!
”Hem! Det är ändå ett underligt ord! De tre bokstäfverna bilda ett begrepp, som kan få unga cyniker att småle och gamla sjömän att snyta sig ovanligt ihållande. Hvad hemmet är, måste man ut i världen för att lära sig.”
I denna vackra bok möts de, Lars Lerin och Carl Larsson, två av landets mest älskade konstnärer vid varsitt sekelskifte, men ändå här och nu. De träffas genom sina brev och vykort från det ständiga resandet, i kärleken till sin hembygd.
Med sin charmerande och avväpnande värmländska humor frågar sig Lars Lerin i förordets inledning:
”Det här med Carl och mig i samma bok, jag vet inte om det är så lyckat.
Meningen var att det skulle bli en katalog till en utställning i Sundborn med brev och vykort, bilder, anteckningar från när och fjärran. Om att hålla sig hemma och längta bort eller att komma iväg och längta hem. Som fågeln som flög för att återvända till sin bur. (Den raden har jag stulit från Fellinis Satyricon.)
Min gamle vän Axel från Munkfors tyckte att ”en behöver inte långt uti världen för att komma underfund med att himlen överallt är blå”. Folk far jorden runt för att stilla sin längtan, sa han, men när de kommer hem börjar de snart längta igen …”
Man hör verkligen Lars Lerins röst i den här boken, som är mycket rikt och vackert illustrerad med vykort och akvarellhälsningar, samt av de båda konstnärernas privata brev från när och fjärran. Breven och korten är länken till hemmet och det välkända och vardagliga. Det beständiga som alltid är närvarande i resandet. Och slutligen i insikten; det går hemåt genom allt.
Lars Lerin
Lars Lerin anses vara Nordens främsta akvarellmålare och är känd för sin enastående begåvning och produktivitet. Han har numera en egen konsthall – Sandgrund Lars Lerin i Karlstad. Lars är även en begåvad författare som publicerat över 50 verk i bokform. Lars tilldelades Augustpriset för Årets svenska fackbok 2014 för sin bok Naturlära, och han är hedersdoktor vid Karlstad universitet. 2016 ärades Lars Lerin med den kungliga medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser som författare och konstnär, samt tilldelades två Kristallen-statyetter för programmet Vänligen Lars Lerin (SVT), Årets livsstilsprogram samt Årets manliga tv-profil. 2019 tilldelades Lars Lerin Visa vägen-priset i kategorin Årets eldsjäl och 2021 tilldelades han Sokratespriset av Studieförbundet Vuxenskolan.
Två av Sveriges främsta konstnärer!
”Hem! Det är ändå ett underligt ord! De tre bokstäfverna bilda ett begrepp, som kan få unga cyniker att småle och gamla sjömän att snyta sig ovanligt ihållande. Hvad hemmet är, måste man ut i världen för att lära sig.”
I denna vackra bok möts de, Lars Lerin och Carl Larsson, två av landets mest älskade konstnärer vid varsitt sekelskifte, men ändå här och nu. De träffas genom sina brev och vykort från det ständiga resandet, i kärleken till sin hembygd.
Med sin charmerande och avväpnande värmländska humor frågar sig Lars Lerin i förordets inledning:
”Det här med Carl och mig i samma bok, jag vet inte om det är så lyckat.
Meningen var att det skulle bli en katalog till en utställning i Sundborn med brev och vykort, bilder, anteckningar från när och fjärran. Om att hålla sig hemma och längta bort eller att komma iväg och längta hem. Som fågeln som flög för att återvända till sin bur. (Den raden har jag stulit från Fellinis Satyricon.)
Min gamle vän Axel från Munkfors tyckte att ”en behöver inte långt uti världen för att komma underfund med att himlen överallt är blå”. Folk far jorden runt för att stilla sin längtan, sa han, men när de kommer hem börjar de snart längta igen …”
Man hör verkligen Lars Lerins röst i den här boken, som är mycket rikt och vackert illustrerad med vykort och akvarellhälsningar, samt av de båda konstnärernas privata brev från när och fjärran. Breven och korten är länken till hemmet och det välkända och vardagliga. Det beständiga som alltid är närvarande i resandet. Och slutligen i insikten; det går hemåt genom allt.
