I denna självlysande berättelse skriver Emilie Pine om de händelser som har format hennes liv. Hon skriver med stor uppriktighet om barnlöshetens outsägliga sorg, om att ta hand om en alkoholiserad förälder, om tabun kring den kvinnliga kroppen och den kvinnliga smärtan, om ofrivilligt sex och om våld mot det egna jaget. Allt jag inte kan säga är en oförglömlig utforskning av hur det känns att leva i världen. Förkrossande, gripande och insiktsfull – och trots det fylld av glädje.