Allt det blå på himlen

Ung man, obotligt sjuk i tidig Alzheimers, söker reskamrat för ett sista äventyr. Resrutten bestämmer vi tillsammans, men vad sägs om att börja med Pyrenéerna? Vi kommer färdas i en husbil, men också göra avstickare för att vandra och bo i tält. Resans längd är max två år, eftersom det är så lång tid jag förväntas ha kvar att leva.

Émile trycker på ”skicka” men ångrar sig nästan direkt. Vem kommer vara galen nog att svara på annonsen? Han önskar att han kunde be sin bäste vän Renaud följa med på resan, men efter skoltiden, då Renaud var den allergiska tjockisen och Émile den rebelliska busungen, har allt gjort en helomvändning. Renaud har hittat kärleken och precis blivit pappa, medan Émile blev dumpad av sin flickvän strax innan han fick veta att han har en sjukdom som kommer leda till stadigt ökande minnesförlust, tills den attackerar hjärnstammen och leder till döden. Livet är inte rättvist … 

Nåja, han tänker inte tillbringa resten av sitt liv instängd på ett sjukhus. Bättre då att ge sig av på en sista resa, och låta nära och kära minnas honom som frisk.

Några dagar senare plingar det till i inkorgen. Den unga kvinnan som svarar på annonsen heter Joanne och verkar lika angelägen som Émile att ge sig av. Är hon galen? Eller på rymmen från något? 

När Émile till slut plockar upp Joanne vid motorvägspåfarten blir han ännu mer konfunderad. Hon är klädd i en stor svart hatt och guldsandaler, och har en lång klänning som hon nästan drunknar i. Han hade väntat sig en äventyrlig och utåtriktad tjej, men Joanne är tystlåten, tunn och ser en aning vanvårdad ut. Återigen får Émile en känsla av att något är fel.

Trots Émiles betänkligheter ger de sig av på sin resa. Och snart bjuder nya möten och upplevelser på såväl förståelse för andra som självinsikter. Bit för bit får Émile veta mer om Joanne – och hans hjärta börjar öppnas …