Den långa vägen

Vingården La Fornacina, Toscana, år 1556. Sextonåriga Jord Haraldsdotter Grip står vi altanens balustrad och tittar ut över familjens ägor. Om mindre än två månader kommer druvplockningen vara i full gång och vingården sjuda av liv. Solen är på väg ner och Jord funderar just på att gå in och sätta sig vid brasan när tjänstekvinnan påkallar hennes uppmärksamhet. ”Tvillingarna sover”, säger hon och frågar om hon kan gå hem. Och trots att arbetsdagen inte är riktigt slut än tycker Jord att det går bra. Och det är nog tur, för det som sedan händer, får ingen i trakten känna till.

På avstånd hörs ljudet av galopperande hästar. Vem kan det vara? Lättad ser Jord en späd gestalt sitta av. Det är Chiara, kvinnan som är som en mor för henne, alltsedan hennes egen mamma gick bort. ”Du måste fly”, viskar hon. ”Och ta tvillingarna med dig. Senast imorgon bitti måste ni vara borta härifrån.”

Chiara berättar att Jords far och bror blivit giftmördade under en middag hos den mäktige bankiren Medici, och nu måste Jord rädda sig själv och de båda syskonbarnen, tvillingarna Lucia och Matteo.

Redan i gryningen är de tre på väg. Iklädda gamla slitna kläder för att inte väcka uppmärksamhet ger de sig av till fots. Packningen är lätt men Jord har några smycken hastigt insydda i sin kjolfåll. Och väl dold innanför kläderna bär hon något av yttersta vikt: nyckeln till moderns släktgård Vinäs – belägen i fjärran land, utanför staden Kalmar, hundratals mil därifrån.

Resan blir strapatsfylld och svår för Jord och barnen. Vägarna kantas av faror och umbäranden. Och vilka längs vägen kan de egentligen lita på? Den svenske sjökaptenen Bengt? Munken Yusuf? Eller pråmföraren med den moderlösa barnaskaran? Och vem är egentligen den hjälpsamme Germund som vet att föra sig i finare kretsar och som tycks fast besluten att slå följe med Jord …?