För Görans del börjar allt egentligen med en kudde, med kattmotiv, i Rom. I över ett års tid hade Sanna och han gnetat och sparat semesterdagar för att få ihop till en två månader lång resa till den italienska huvudstaden. Nu, decennier senare, berättar han om resan för de andra. De som också jobbar som brevbärare på Kungsholmen och ibland träffas för en enkel AW på Löwet.

Några av dem blir intervjuade av en författare också. Honom kallar de för Cigarren. Kanske var det han som fick dem att bilda bokcirkeln? Nej, det var Bengan som väckte den idén. Det var strax efter att han varit med och sjösatt ’Brevbärare läser för barn’ på biblioteket, en aktivitet som rönte oväntat stor uppskattning. När det kom till brevbärarnas egen lilla bokcirkel däremot gick det inte alls lika geschwint. Det gick faktiskt väldigt trögt. Flera av dem verkade inte läsa. Medan andra inte dök upp. Eller helt enkelt försvann.

Men hela tiden är det någon av brevbärarna som skriver, på rullar. Det blir som små mellanakter mellan de övriga brevbärarnas elva berättelser:  Le Pillole; I den holländska diasporan; Arslet – eller Brevisarnas bokklubb; Testpiloten; Två korta och en lång; Livet i andras ögon; Kvällarna med Emma; Känslor involverade; Beröringen i sig; Två saker och en tredje samt Vad fan är oddsen?

Att dela ut brev, vara ensam, byta distrikt, söka kärlek, upptäcka sakernas tillstånd, bli förbannad och förhoppningsvis finna vänner. För Göran, Bengan, Dubbel-Kjelle, Bogdan och de andra blir den löst sammanhållna bokcirkeln kanske ändå en välkommen vändpunkt i ett alltmer kylslaget Sverige …?