”Låt oss då lägga av oss mörkrets gärningar och ta på oss ljusets rustning.” Romarbrevet 13:12

Sal Clitheroe har aldrig hört sin make skrika förut. Och efter den här dagen kommer hon aldrig göra det igen. Förutom i drömmen.

Det lilla solljus som skymtar på den pärlgrå himlen avslöjar att det är runt middagstid när hon kommer fram till Bäckåker. I famnen bär hon sin älskade sexårige son Kit för att han ska slippa gå barfota. Han lutar sitt huvud mot hennes axel.

På åkern är männen i färd med att bärga vinterns skörd av rovor. Sal känner igen sin man Harry, och tillsammans med de andra fruarna börjar hon duka upp middagsmålet på en gräsplätt. Då hör hon Will Riddick, godsherrens elaka och odugliga son, ryta att karlarna ska arbeta klart först. Harry invänder att kärran redan är överlastad, men måste såklart lyda.

Snart står det klart att Will begått ett misstag som parkerat kärran i uppförsbacke. Männen får order om att ställa sig bakom och skjuta på. Sal ansluter och lille Kit hjälper också till. Det går långsamt och hästens hovar slinter. Plötsligt hörs ett brak när vagnens broms går sönder. Sal sliter åt sig Kit och hoppar åt sidan.
Det är då hon hör sin makes skrik …

Elise Latimer hittar sin mor i rosenträdgården. Hon behöver moderns stöd nu när hon bestämt sig för att prata med sin far biskopen. Det gör ont i Elises hjärta när hon tänker på att traktens fattiga barn ofta börjar arbeta redan när de är sju år gamla. För att hjälpa till vill hon starta en söndagsskola så de lär sig läsa och skriva.

Snart vävs Sals, Kits och Elises öden samman, bland annat genom den godhjärtade och nytänkande tygfabrikören Amos Barrowfield. För nu när Sal förlorat sin man måste hon hitta en inkomst. Nöden är uppfinningens – och upprorets – moder …