Det är julafton och Elis är arg! Förbannad rent ut sagt – på maten, familjen, på allt och alla. Plötsligt vaknar han upp på hjärtintensiven. Från sjuksängen möter han dem som betytt mest för honom. Den han kallade Mor, och så Morsan – hon som lämnade bort honom. Nu återupplever han jularna som fosterbarn i Dalarna, mötet med kärleken, karriären på Televerket och så jazzen, förstås. Hans liv har gått hand i hand med Folkhemmets och det moderna Sveriges framväxt.  Medan Elis svävar mellan dåtid och nutid har han vid sin sida den högst levande Tony, sjuksköterskan som till och med vågar skoja om döden.