Intrigo

Halv fyra på natten ringer telefonen. Judith Bendler tittar på displayen och ser att det är ett okänt nummer. Trots att det är kolmörkt både inne och ute känner hon sig klarvaken. Hon svarar och tar emot ett samtal som kommer att vända upp och ned på hela hennes tillvaro.

Genom ett svagt pulserande knaster på den dåliga linjen hör hon en röst som tillhör någon som säger sig vara hennes son, Tom. Hon har väldigt svårt att ta in resten av händelseförloppet, när han säger att han vill träffas och att han kommer kontakta henne igen om några dagar.

Tom är väl död? Han är visserligen inte dödförklarad, men han försvann en kväll för tjugotvå år sedan och Judith och hennes man Robert har aldrig hört ifrån honom sedan dess. Tom hade just fyllt sjutton år när han försvann, och han hade det trassligt. Att han fortfarande skulle vara vid liv är svårt för Judith att föreställa sig. Så vem är det som vill få kontakt?

Judith tar med sig hunden Django ut på promenad för att reda ut tankarna – utan att lyckas särskilt bra. Efteråt sätter hon sig dock vid skrivbordet och fortsätter på sitt stora projekt, en biografi över Erasmus av Rotterdam som ska vara färdig till jul. Då slår det henne att hon skulle kunna kolla upp numret på displayen! Men numret är borta. Hon måste ha råkat radera det.

Då ringer ”Tom” igen. Jag tror att du skulle ångra dig om du inte går med på att träffa mig, säger han. Vad menar han med det? Är det ett hot? De bestämmer att träffas följande dag på Café Intrigo. Judith berättar inget om mötet för sin man. Roberts hälsa har försämrats den sista tiden och hon vill inte oroa honom i onödan.

När Judith kliver in på kaféet låter hon blicken svepa längs med raderna av bord. Det är ganska glest med folk, och ingen påminner det minsta om Tom. Hon slår sig ned vid ett bord och väntar. Det som sedan sker är början på en livsfarlig katt- och råtta-lek …