Pestön

Göteborg, augusti 1925. Det är en het eftermiddag på Spannmålsgatans detektivstation. Bakom mottagningsdisken är fröken Brickman försjunken i en kriminalroman när hon plötsligt förnimmer en kall dunst av fisk, gyttja och stillastående vatten. Men när hon tittar upp ser allt ut som vanligt.

En trappa upp, däremot, där den trettioettårige överkonstapeln Nils Gunnarsson knackar ner dagens rapporter på sin skrivmaskin gör plötsligt en mager, smutsig och barfota pojke entré.

Pojkens fräckhet får överkonstapeln att tappa behärskningen. Men trashanken avskräcks inte av att Nils Gunnarssons rytande. Kom, kom, uppmanar han andfått. Måste komma. Han är död. Måste komma.
Och när överkonstapeln sansat sig skönjer han något i pojkens otålighet som kanske är värt att ta på allvar. Snart sitter han i aktern på pojkens roddbåt. När de genom drivor av näckrosblad far upp i älvens biflod, Säveån, anar Nils vart de är på väg. Till vrakarna. Det fattiga, utstötta våtmarksfolk som livnär sig på fiske och, enligt ryktet, på skumraskaffärer.

I skymningen stiger Nils iland i en liten by av träkåkar byggd på pålar. I ett av skjulen finns en död man, en främling som vrakarna säger sig ha hittat i ån.

Sökandet efter sanningen om den döde mannen leder Nils Gunnarsson till den beryktade Pestön belägen ute i havsbandet. Ön där sjömän för länge sedan hölls i karantän för att inte sprida smitta. Men vad försiggår egentligen i öns gamla sjukhusbyggnader nu? Och vem är mannen som hålls fången där?

För att försöka lösa öns mörka gåtor tar överkonstapel Gunnarsson hjälp av journalisten, fröken Ellen Grönblad, som, ska det visa sig, med fara för livet beger sig dit inkognito …