Estland, år 1900. Ljudlöst gläntar Tio Pelmas på dörren till herrgårdens stora kök och kikar in. Mamsell Marta sitter i halvdunklet med händerna runt en kopp. Tio har sett fram mot den här stunden ända sedan i våras.  Då flyttade familjen Löwe och allt tjänstefolk från staden Reval till sitt sommarviste på herrgården i Rickul och hon, som är husa åt baron Löwes syster Louise, har nu äntligen fått följa med henne hit, hem till barndomstrakten.

Tio nästan flyger in i den gamla mamsellens famn och fylls genast av ett stort lugn. Här behöver hon inte tänka på vad som passar sig. Det är inte förrän i gryningen nästa morgon som hon smyger ut från mamsell Martas kammare. De hade så mycket att prata om att klockan i stora salongen hunnit slå tolv slag innan de till slut bestämde sig för att sova. Nu gäller det att ta sig obemärkt från herrgården. Baronen får inte veta att hon sovit under hans tak.

Dold av salongens tunna spetsgardin ser baron Löwe hur Tio går nerför kökstrappan i gryningen. Klädd i samma kläder som då, med en vit huvudduk över de mörka flätorna, trodde han sig först se en illusion av den unga flicka som en gång i tiden trollbundit honom till galenskap. Han vill fortfarande rusa ut och ta henne i sina armar …

Snart ställs allt på sin spets för Tio Pelmas. Vill hon, som för länge sedan fick se sina framtidsdrömmar om läraryrket krossas, ändå leva fritt och arbeta som bokhandelsbiträde i storstaden Reval eller ska hon trots allt finna sig en make här i hembygden? Oavsett vilken riktning hon väljer hotar baron Löwes mörka skugga att falla över varje steg hon tar.

Samtidigt sjuder landet av oro. Bönder vill friköpa sina gårdar. Herrgårdar bränns ner och godsherrar drivs på flykten medan estlandssvenskarna kämpar hårt för att få bevara sitt kulturarv. Det är oroliga tider och mycket står på spel – såväl frihet som liv …