Julia ska bara handla mat till kvällens födelsedagsfirande. Hennes man Mark fyller sextio och de ska ha en middagsbjudning. Hon tänker laga krabbkakor, men hennes vanliga mataffär har inte krabbkött så hon bestämmer sig för att åka till en annan, längre bort. Ingen tror att ett så vardagligt och slumpmässigt beslut kan få katastrofala följder, men ibland är det så. För där, mitt bland frukt och grönt, står Helen – och minnena sköljer som en våg över Julia.

Fösta gången de möttes var Julia nybliven mamma och deprimerad. Inte bara av sömnbrist, utan också på ett djupare plan. Hon var helt vilsen i livet, trots att det på ytan verkade så bra med man och hus och en liten son som hon älskade så att hjärtat kunde brista. Kanske var det rädslan för att inte duga – att vara skadlig för sitt barn. Precis som sin egen mamma.

För Julias barndom var ingen dans på rosor. En gång hade hon så ont i öronen av en obehandlad öroninflammation att hon var lite gnällig. Då stannade hennes mamma bilen i ett okänt kvarter och sa med iskall röst åt dottern att kliva ur. Så körde hon i väg och lämnade sitt barn ensamt. Julia var livrädd och sa genast förlåt när mamman till slut kom tillbaka.

När Julia, många år senare, själv körde bilen med sin lilla son Ben i baksätet var hon livrädd igen. Den långa ensamma dagen då hon måste spela ”glada mamman” tycktes omöjlig att ta sig igenom.

Det var då Helen stod där som en räddande ängel. Hon var volontärguide på den Botaniska trädgården och så vänlig mot Ben när hon lät honom mata djuren att Julia började gråta. Det var något med Helen som fick Julia att vilja lägga sitt huvud i den äldre kvinnans knä. Otroligt nog verkade Helen vilja vara Julias vän och snart var de förtrogna.

Men en dag dök Helens vuxna son upp – och han var farligt attraktiv …

Nu blossar alla minnen upp igen, och Julia inser att hennes hemligheter – och de känslor de väcker – hotar det perfekta liv hon byggt upp …