Sörjen som blev

I en finsk liten by blir ett ungt par vansinnigt förälskade och köper ett litet torp. Med bastu såklart. Det heliga rummet där barn föds, lik görs i ordning för graven och där man kan söka skydd för ryssvintern. Bastun är där livet händer. Där föds också Timo Takanen 1938.
Familjen är lycklig, men så invaderar ryssen och pappa Väinö skjuts i hjärtat vid fronten. Kvar är mamma Saara med två söner. Timo har svår lunginflammation och hon har inte pengar till behandling. Ingen riktig mor skickar bort sina barn. Inte ens i krig. Det är vad ryssen vill, att finländaren ska lämna bort sina barn, tänker Saara. Men hon har inget val.
Som fyraåring flygs Timo till Stockholm för vård. När han blivit frisk placeras han hos ett barnlöst par utanför Falkenberg. Språket förstår han inte, men han har blivit lovad att få återvända till sin mamma när kriget är slut. Så blir det inte.
Trots att fosterföräldrarna välkomnar honom mer än någon annan har gjort känner han sig ändå ovälkommen. När han som 17-åring åker till Finland för första gången pratar han inte längre samma språk som sin mamma och bror. Istället sitter de med ordböcker för att förstå varandra. Mamman har gift om sig med en ny man som är alkoholiserad och aggressiv mot Timo. Efter det bestämmer han sig för att aldrig åka tillbaka till Finland. Han är en gökunge hemma och en gökunge borta.
Så träffar han kärleken och dottern Anna föds. När Anna försöker nysta i sin pappas såriga historia förblir han tyst. Efter mycket bråk reser de till Finland och de inser båda att krig är ett trauma som aldrig lämnar en. Vare sig man är krigsbarn eller barn till ett krigsbarn …

Anna Takanen är skådespelare, regissör och fd teaterchef. Under åren på Göteborgs Stadsteater gjorde hon sig ett namn för att ha skapat Sveriges mest jämställda teater.