Den skicklige flintbrytaren Seft har vandrat över slätten med sin familj för att delta i den största av årets fyra riter, midsommarriten. Hans plan är att så snart som möjligt fly från sin far och återförenas med den unga kvinnan Neen som funnits i hans tankar sedan deras natt tillsammans under vårriten. Idag hade han fått ta emot faderns hugg och slag men nu, medan skymningen faller och månen höjer sig på himlen, var han ändå nöjd. Även om det hade kostat på så hade han för första gången vågat stå upp emot fadern och sina bröder, som alla har hjärtan lika hårda som stenen de bryter.

Seft tänker på framtiden som känns ljus för första gången på länge. Samtidigt håller han ett stadigt grepp om flintstensdolken. Samtidigt håller han ett stadigt grepp om flintstensdolken. Han har lovat sig själv att inte falla i sömn, att vara beredd på det värsta, men så slumrar han till och väcks av att någonting vasst trycks mot strupen. Brodern Olf sitter gränsle över honom och väser: ”Inte ett ljud, annars dödar jag dig.” Men Seft tänker inte ge sig utan strid …

Neens syster Joia är en av de klokaste prästinnorna och redan som barn förtrollades hon av midsommarceremonin. När en torka skapar osämja i trakten, leder Joia ett djärvt försök att återuppbygga Helgedomen, en helig plats vars delar av trä har skadats i en brand.

För att blidka gudarna ska tio enorma stenar fraktas från den avlägsna Stendalen. Visionen om stencirkeln förenar Joia och Seft och blir deras stora livsuppgift. De har varken vägar eller maskiner, men ändå finns det hundratals människor som är villiga att hjälpa till. Samtidigt har bönderna, skogsfolket och herdarna allt svårare att komma överens sinsemellan, och osämjan i skogarna och bland kullarna på slätten börjar pyra ännu mer …