Författarmöte

Eleonore Holmgren: "Jag har känt en enorm vördnad för dessa kvinnors slit och umbäranden"

Redaktionen 4 mars 2026

Efter den populära Lindöserien är Eleonore Holmgren tillbaka med första delen i en ny historisk romanserie, Om morgondagen vet vi ingenting är en gripande kvinnoskildring runt förra sekelskiftet. För Bonniers Bokklubb berättar hon om genrebytet, hur hon fick idén och vilka författare inspirerar henne mest.

Fotograf: Gabriel Liljevall

Den första delen i din nya historiska romanserie handlar om pigan Matilda i sekelskiftets Uppland som vill följa sina drömmar och starta ett nytt liv i Uppsala. Hur föddes idéen till Matilda och hennes berättelse?

- Egentligen skulle jag skriva en berättelse med mormor och morfars liv som inspiration. Men när jag kommit en bit insåg jag att det fanns ett par personer som var så intressanta i den historien att jag ville backa en generation bakåt i tiden. Mormor och morfars berättelse får vänta lite och berättas nog först i del tre.

Om morgondagen vet vi ingenting utspelar sig i Uppland runt sekelskiftet. Vad fick dig att välja den tiden och platsen?

- Jag har släktforskat lite och insett att jag nästan är hundraprocentig upplänning. Mina förfäder levde utan undantag på landsbygden. På mormor och morfars sida var de flesta pigor eller drängar innan de gifte sig och blev torpare. Men morfars far ägde ett litet hemman som fortfarande finns kvar i släkten och just den platsen har inspirerat mycket.

- Tiden kring förra sekelskiftet är spännande på många sätt inte minst med tanke på att livet som jordlös på landsbygden blev mer osäker samtidigt som städerna behövde mer arbetskraft. Vad jag kan se i kyrkböckerna har ingen av mina förfäder provat lyckan i stan och jag har funderat mycket på om det var för att de inte ville eller inte kunde.

"När jag skriver tänker jag inte överhuvudtaget på genre..."

Berätta om Matilda, vem är hon?

- Min mormors mor hette Matilda och egentligen vet jag inte värst mycket mer om henne än det lilla mamma och mormor berättat. I kyrkböckerna kan jag uttyda att hon som ung var piga och sedan gifte sig med sin Johan och födde många barn. Det som gjorde mig nyfiken på henne var att mormor och hon så tydligt kom på kant med varandra.

- Det är fantastiskt roligt att försöka ge karaktärer kött och blod. Bokens Matilda fick bli en person som drömde om att förändra sitt liv men kanske inte lyckades med det fullt ut.

Du har tidigare skrivit den populära Lindöserien som kan beskrivas som feelgood. Hur var det att byta genre?

- När jag skriver tänker jag inte överhuvudtaget på genre så det var inget aktivt byte utan mer berättelsen i sig som gjorde att det blev så.

- Jag har lagt mycket tid på research och den största skillnaden har varit att försöka sätta sig in i den tidens sätt att tänka och att hitta en nivå i språket som känns rätt.

Vad vill du att läsaren tar med sig från Matildas berättelse?

- Det har varit svårt att hitta berättelser om pigornas hårda verklighet. Deras historia är bortglömd och jag har fått lägga pussel med de vittnesmål och beskrivningar jag hittat på olika håll. Jag har själv känt en enorm vördnad för dessa kvinnors slit och umbäranden. Om jag kan få någon att känna detsamma så är jag nöjd.

Vilken är den bästa komplimang du kan få av en läsare?

- Att berättelsen stannar kvar en stund. Att mina böcker väcker tankar och känslor.

Vilken bok (eller författare) har påverkat dig mest i ditt sätt att skriva?

- Jag har svårt att peka ut någon särskild men har sedan jag började läsa vuxenlitteratur alltid varit svag för Ivar Lo Johansson, Moa Martinsson och Vilhelm Moberg.