Författarporträtt

"Det är jag som bestämmer och leker fram människor och historier."

Redaktionen 24 januari 2022

Karin Wahlberg är läkaren som även blev författare vid 51 års ålder. Hon debuterade med Sista jouren och är nu aktuell med boken En god man. Vi har fått en pratstund med Karin.

Berätta om nya boken En god man.

Den andra boken som tilldrar sig i Lund med kriminalkommissarie Claes Claesson och hans hustru Veronika Lundborg. En erfaren barnläkare hittas död i sitt hem. Han bor ensam, är frånskild och har utflugna barn. Han är erkänt kompetent och omtyckt. Vem har velat honom illa?

Paul Klintman, mordoffret i En god man, är barnläkare. Tror du att just barnläkare i högre grad uppfattas som goda människor än andra människor, eller andra läkare? Och varför i så fall?

Läkare är högutbildade, kan rädda liv, tar hand om skadade och sjuka kroppar. Tilliten till läkare är hög. Dessutom vill patienter gärna se sin läkare som kunnig och ”god”, patienten lägger ju sitt liv i läkarens händer. Barnläkare som tar hand om de allra minsta och sårbara som inte kan tala för sig själva omgärdas lättare av en föreställning om att var goda och snälla.

Det är väldigt många misstänkta i En god man – visste du redan från början vem av dem som skulle ta livet av Paul Klintman eller utvecklade det sig längs vägen?

Jag visste från början, men kom att ändra mig efterhand som jag skrev. Innehållet är komplicerat och känsligt och på många sätt tragiskt. Innehållet skulle kunna vara hämtad från verkligheten. Det har varit en utmaning att skriva denna bok. Vad ska man tro är en fråga som hela tiden hänger i luften.

Du debuterade 2001, för 21 år sedan. Vad är den största skillnaden mellan att skriva böcker då och idag?

Jag kan hantverket bättre, men samtidigt är det svårare eftersom jag förväntar mig mer av mig själv. Det viktigaste är att det är roligt. Jag har breddat mig och varvar deckare med romaner. Deckare har en ”låst” form med mordet, utredningen och det (moraliska) slutet medan romaner är mer fritt, men måste ändå innehålla någon sorts gåta.

Trodde du då, 2001, att du skulle sitta här 20 år senare och ha en meritlista med nästan 20 böcker?

Så långt förmådde jag inte ens tänka eftersom jag växlade mellan att vara gynekolog och förlossningsläkare (deltid) och skriva böcker. Läkarjobbet är roligt och meningsfullt, men ibland slitsamt. Jag tycker om att träffa arbetskamrater och patienter. Det ena gav det andra, men några långtgående planer hann jag inte med. Det får ge sig, tänkte jag.

Vad är det absolut bästa med att vara författare?

Att äga sin egen värld. Det är jag som bestämmer och leker fram människor och historier.

Till sist: har du något riktigt bra boktips för det nya året att dela med dig av?

”Tokyo Ueno station” av Yu Miri. Jag har varit några gånger i Japan. Senast bodde jag en vecka i närheten av denna station.

Tack, Karin!