Författarporträtt
"Spionhistorier är en oemotståndlig genre som jag inte har prövat tidigare, berättelser där alla bedrar varandra och ingenting är vad det synes vara ..."
Författaren Jonas Bonnier är född 1963 och debuterade 1988 med Prinsessan och halva kungariket och har sedan dess givit ut ytterligare ett tiotal romaner. Nu är han aktuell med den tredje boken i sin True Pre-Crime Fiction - serie och denna gång handlar det om Spionen Bergling.
Spionen Bergling är den tredje boken i din alldeles egen genre True Pre-Crime Fiction, som du själv kallat den i en tidigare intervju med oss. Varför just Stig Bergling denna gång?
Spionhistorier är en oemotståndlig genre som jag inte har prövat tidigare, berättelser där alla bedrar varandra och ingenting är vad det synes vara: kort sagt, väldigt spännande. Dessutom, att skriva om Sverige på 1970-talet då det inte fanns mobiler men telefonautomater, kändes extra roligt.
Och för de som inte alls har koll på Stig Bergling, hur skulle du beskriva honom och händelserna kring honom?
Stig Bergling spionerade för Sovjetunionens räkning. Han är Sveriges genom tiderna mest omtalade spion (tillsammans med Stig Wennerström). Han dömdes till fängelse, rymde till Sovjet och återvände efter flera år hem igen på grund av sjukdom. Han var gift fem gånger men aldrig med den kvinna som jag tror han älskade allra mest.
Ang. skrivandet av Knutby sa du själv: ”Historien är smärtsamt tragisk. Och det var lika smärtsamt tragiskt att arbeta med den”. Hur har känslan varit när du jobbat med Spionen Bergling?
Detta var (och är) i mycket motsatsen till Knutby. Både som skrivprocess och färdig roman.
Har du redan nu någon idé om vad din nästa bok skall handla om?
Idéer saknas inte.
Vi kan gissa att du får en hel del förslag på kända ”fall” och händelser du borde skriva om. Eller? 😊
Det stämmer.
Till sist: har du något riktigt bra boktips att dela med dig av till våra medlemmar?
Varför inte prova en riktigt tjock bok? Jonathan Franzens Vägskäl är en roman som man vill vara i, stanna i, njuta av och läsa långsamt. Jag har inte varit någon entusiast tidigare, men Vägskäl vågar man nog rekommendera till vem som helst som inte har för bråttom.
Tack, Jonas!
LÄS OCKSÅ: