Döda kvinnor förlåter inte

Strax efter tolvslaget på nyårsnatten, lägger Hildur undan sin sömnad för kvällen. Hennes far, som är portvakt i huset de bor i på Södermalm, ligger och sover precis som hennes fem yngre syskon. Försiktigt tassar hon genom rummet för att inte väcka dem. Det bär verkligen emot men innan hon kan gå till sängs måste hon göra ett snabbt besök på innergårdens utedass. Hildur tar med sig en lykta och när hon kommer ut i den iskalla trappen hör hon nyårsfirare som skrålar utanför på gatan. Hon sveper den tjocka sjalen hårdare om sig. Här vill hon inte stanna längre än absolut nödvändigt.

Gårdshusen är täckta av nysnö, men annars är varenda skrymsle och hörn dolt i skuggor och mörker. Då hör hon ett kvidande ljud, eller var det bara vinden? Hon känner hjärtat banka hårt i bröstet, men så försvinner ljudet, som mitt i en utandning. Hildur ryser till, är det någon annan här? En bit bort på marken ligger något som först ser ut som ett bylte. Det är en ung kvinna som ligger på rygg med armarna utsträckta och uppspärrade ögon. Blodet har färgat den vita snön röd runt kroppen, och när polisen kommer förstår de snart varför hon har förlorat så mycket blod …

I samma hus bor änkan Olga Laurell. Över trettio år som polishustru har gjort henne luttrad och även gett henne en god insyn i polisarbete. Vi får även lära känna Edit Tapper som är tjänsteflicka hos änkefru Laurell. Hon har ett mystiskt förflutet, är mycket tystlåten och bär på en stor hemlighet. Samma dag som den döda kvinnan hittas, kommer Fredrika Nilsdotter till huset för att bli sällskapsdam i sin farbrors hem. Hon är klok och självsäker, men känner sig kvävd av kvinnorollens alla begränsningar. Hildurs upptäckt på nyårsnatten för de fyra kvinnorna samman, och i sin jakt på sanningen ställs de inför svåra beslut som kommer att förändra deras liv för alltid …