Klickad

Stockholm, oktober 2010.
Jo, vi har ett dödsfall, säger vakthavande befäl när Doris, vikarierande journalist på Nyhetsbladet, avslutar rundringningen bland landets polisdistrikt med Stockholm. I Årsta, en kvinna i trettioårsåldern, fortsätter han. Doris drar efter andan och känner en kyla sprida sig genom kroppen. Hette hon … hette hon Marina? Men befälet får förstås inte säga någonting om dödsfallet innan de anhöriga underrättats.
Efter samtalet blir hon tvungen att djupandas. Årsta är en stor stadsdel. Där bor flera tusen. Och säkert hundratals kvinnor i trettioårsåldern. Att en kvinna från Årsta är död behöver inte ha någonting att göra med att Marina från just Årsta, Doris nya, tuffa sparringpartner och numera även väninna, oväntat uteblivit från morgonens träningstillfälle … Eller?
Doris försöker snabbt gräva vidare i vem den döda kan vara. Kanske kan det också leda till en populär artikel på nätet. Som vikarie måste hon nämligen leverera många klick, annars åker hon ut.
Men det är bråda tider på tidningen, nobelpriserna ska avslöjas under veckan och eftersom Nyhetsbladets vetenskapsjournalist sjukskrivits blir det Doris som skickas till Nobelforum vid Karolinska Institutet. Och när tillkännagivandet av pristagaren i medicin och fysiologi ges på presskonferensen ser Doris snabbt en chans att komma honom nära och få en unik intervju – hon får nämligen en alldeles särskild kontakt med pristagarens charmerande son.
Strax därpå får Doris veta att det är Marina som hittats död i Årsta och hon är helt övertygad om att det som polisen hävdar är ett självmord i själva verket är ett välplanerat mord. Samtidigt som hon forskar i nobelpristagarens bakgrund startar hon i hemlighet en egen utredning av väninnas död. Båda efterforskningarna visar sig vara förenade med livsfara …