”Det ligger en man därute på gatan och blöder. Du måste komma! Nu!” Den okända kvinnan tog tag i sjuksköterskan Wilmas överarm så hårt att det gjorde ont. Wilma såg sig omkring i akutmottagningens korridor, men den var tom. Var fanns alla kollegor när man behövde dem?  Hur kvinnan som var klädd i mörk vindjacka och svarta tights och cykelhjälm på huvudet hade kunnat ta sig in i den låsta korridoren var ett mysterium, men det hann inte Wilma nysta i nu. Äntligen dök några kollegor upp och tillsammans skyndade de sig ut mot ambulansinfarten. En snål blåst ven i mörkret och den skadade och medvetslöse mannen som låg på marken hade säkert redan förlorat mycket kroppsvärme. Han andades men pulsen var svag, de måste skynda sig att få in honom. Han låg på sidan med handen under kinden och ena benet uppdraget i nittio graders vinkel. Stabilt sidoläge tänkte Wilma. De som hade lämnat honom där verkade ha utbildning i första hjälpen. Wilma kastade en blick runt om, men ingen syntes till. Varken människor eller bilar. Allt var lika öde som det brukade vara sena kvällar på baksidan av ett sjukhus. Hur hade mannen hamnat där? Och vem är mannen?

Inne på akutrummet larmas resten av teamet, redo att ta hand om den skadade. Men förvånas av upptäckten att mannen nyss har fått vård. Han har klisterlappar på bröstet, han verkar ha varit intuberad, han har ett förband på magen. Det är som om en ambulans lastat av honom utanför ambulanshallen och dragit. Chocken blir än större när de upptäcker ett färskt operationssår på hans kropp. Mannen är nyopererad. Men vem ha gjort det? Och var?

Sjuksköterskan Regina Starck börjar höra sig för bland kollegerna på sjukhuset, någon måste ju veta något?  Men det ska visa sig vara svårare än hon trott att få fram vad som har hänt. En gammal vänskap sätts på prov, liksom en ny. Vad är det egentligen hon är på spåren? Och vem kan hon lita på? Vem vill se mannen död och varför?

 Allt fler på sjukhuset verkar ha något att dölja …