Skärgårdsmorden

Josefin Voltaire cyklar längs havsviken på sin röda cykel. Josefin är tretton år, nästan vuxen, och cykeln är i minsta laget. Hon är på dåligt humör utan att riktigt veta varför, trampar ilsket på i motvinden och böjer sig djupt över styret.

Så svänger hon av från vattnet och tar sig in mot land, genom Saxaröns vackra naturreservat. Hon cyklar lite på måfå, och vet plötsligt inte riktigt var hon är. Hon känner sig lite rädd, minns det där otäcka som hände förra sommaren.

Just då får Josefin syn på fågelskådarhuset. Det ser lite kusligt ut, vinden har slipat bort den grönaktiga målarfärgen. Trots sin obehagskänsla stiger Josefin av cykeln och går mot den fallfärdiga byggnaden. Kanske finns det en karta där så att hon kan ta reda på var hon är?

Plötsligt hörs dämpade ljud inifrån huset. Är det någon där ...?

Man hittar Josefine Voltaires röda cykel i en liten tjärn i naturreservatet några dagar senare. Men flickan är borta. I ungefär samma veva upptäcks det att en kvinna, Eva Gilling, spårlöst försvunnit från det gamla ärevördiga skärgårdshotellet Grand på samma ö.

Så hittas Eva död i havet av fiskaren Lasse Jansson. Hennes nakna kropp bär spår av både strypning och knivhugg. Från att ha varit en semesteridyll i pastell med ångbåtar och lata dagar på bryggorna förvandlas Saxarön till en mardröm.

Polisledningen vill att kommissarie Jack Larsson ska leda utredningen. Han är uppväxt på ön och kan skärgården utan och innan. Men han är utbränd och har planerat att vara ledig med sin elvaåriga dotter Astrid, som efter ett svårt trauma slutat tala.

Trots sin tvekan blir Jack Larsson indragen i polisarbetet, som blir besvärligt. En möjlig mördare går lös på ön, tiden är begränsad och kanske är också hans egen lilla dotter i fara?